Sjuk i huvudet?

Är det något fel på mig?
Jag ORKAR inte festa! Det måste vara det värsta jag har hört i mitt liv och skulle det inte vara jag som sa det om mig själv så skulle jag tamejfan inte tro på det. Men så är det. Jag ORKAR inte. Jag har redan fått en stor bunt jättehärliga kompisar, så det är inte någon polarbrist det beror på. Jag orkar bara inte fixa mig, klä på mig, knäcka sprit och gå ut. Det är helt sjukt!

Nåja, kanske det är bättre imorgon.

Chill-lördagen som blev en sinnessjukfylla-lördag.

Vi skulle ta en öl, kanske masa oss ner till stan för att sätta oss på någon liten pub och filosofera om livet. Det blev öl. Och vodka. Och cider. Och shots. Och säkert en slurk etanol också. För jävlar anamma. Jag, som alltid är ganska orolig över hur jag ser ut osv. gick ut i följande; svart linne, jeans, sneakers, helt vanlig dagsmake-up samt ollad frisyr. Här fick jag dock ytterligare bevis för att Gud jävlas med mig; jag hade säkert fem killar efter mig KONSTANT hela kvällen! Varför är det ingen som bryr sig när man lagt ner lite tid och energi på att se fräsch ut? När man går ut och ser ut som om man precis kommit hem från sju år i skogen, jamen då duger det ju ypperligt!
Dessutom finns det dokumenterat på film när jag, smidig som en valross på enhjuling, gör någon slags kung fu-spark och trillar ihop i en hög på gatan. Vackert! Sedan stämmer hela ligan av Örebros (fyra) spontanalkisar upp i den gamla popdängan "MMMbop" som någon kanske minns från back in -97. Detta utanför krogen vi tänkte gå in på. Vi kom ju i och för sig in, efter en och annan vit lögn från någon av de tidigare nämnda trubadurerna.

Jag har också konstaterat att jag fortfarande är lite kär i Taylor Hanson, på tal om "MMMbop". När man tittar tillbaka på hur pojkstackaren såg ut vid tiden det begav sig, så är det i det närmaste frapperande att han inte växte upp till ett ståtligt homo. Så är dock inte fallet. Efter lite research kan jag härmed fastslå att han utvecklats till en mycket fager ung man. Dock gift och trebarnsfar redan vid (hur många år äldre var han nu...?) typ 25. Så jag riktar mig nu i följande uttalande direkt till Taylor Hanson: I've been waiting for you since I was 9 years old, did you really have to go and get married at the age of 12?? Disappointed is the correct word.
Nåja, när jag nu fått det sagt kan jag återgå till mitt liv. Det får ju inte rulla på utan mig.

Påsk-debriefing

Jahapp, så gick påsken som om den aldrig ens existerat.
Torsdagskvällen spenderades på favoritbaren med favoritvakten som det primära ögongodiset. ;) Men jag blev så trött på mig själv, att jag ALDRIG kan låta vara; när jag inte har pratat i princip alls med honom sen flickvännen kom hem (cold shoulder, thank you!) och så kan jag liksom inte bara hälsa lite och gå förbi som om jag inte bryr mig, nej jag ska börja prata med människan fastän jag är helt och hållet medveten om att jag kommer drunkna i floden av gamla känslor och annat trams som kommer skölja över mig. Så jag pratade, höll andan och väntade. Jag blev naturligtvis genomblöt, men åtminstone utan kallsup denna gång. Man får väl vara nöjd med det. :)
På fredagen och lördagen bar det av in i krogvimlet (låter som om jag pratar om Sturecompagniet eller något...), där jag stötte på en massa människor jag inte sett på långa tider, samt en och annan människa som jag, i mitt i grund och botten kolsvarta inre, önskat att hade dött sedan sist. Men nej. Alive and kickin'!
Haha, på lördagen var jag så sjukt slut att jag började grina, helt på fullaste allvar!, åt en konstig snubbes skämt om att jag hade gåshud! Sen såg jag G och alla minnen från förra sommaren svalde mig hel igen - vi grinar, IGEN! Jag ska för säkerhets skull klargöra en detalj; jag gråter ALDRIG bland folk, och speciellt inte på krogen för det känns lite löjligt... Men det bara slog bakut när jag såg henne. När ska det ta slut? frågar jag mig själv. Aldrig, svarar jag då. Men skärp dig, säger jag argt till mig själv, irriterad över bitterf*ttan som krupit fram ur sin puppa och blivit en fullt utvecklad svart fjäril. Hitta någon bättre då, snäser jag surt tillbaka. Det ska jag nog fan det, svarar jag då, innan jag sätter mig ner för att lyssna till Dancefloor Anthem och fyllas av nytt hopp, mer gnistrande än någonsin!

Cigarettföretagen bör fundera på att tillverka halva cigaretter, eller längre och smalare med mindre skit i. Det är sällan man, som fest-stress-nervositet-och-tråkrökare, vill ha hela cigaretten, speciellt om man röker själv. Varför då inte korta ner dem? Som fattig student så vill man ju dessutom inte slänga en hel halv cigarett, det är ju dyrt för fan! Och att fimpa och tända igen känns inte som en bra idé heller av någon outgrundlig anledning. En annan idé vore ju att sluta röka helt också...

Ja, mycket kan man hamna att fundera på när man är mitt i en "taskiga-ex-och-döden-tankar"-blockad. Men bättre fly än illa lukta!