Hälvitä...

... vad det går näsdukar åt när man är förkyld.

Jag är nu inne på min tredje dag som fem-före-komapigg tack vare den satans förkylningen som smittar som en löpeld. Det behövs högst antagligen endast ett ögonkast från en drabbad till en frisk för att bobborna ska regruppera sig snabbare än en oljad fjärt och attackera den stackars, ovetande friska personen ("Baaaanzaaaiii, motherfucker!!" inbillar jag mig att bacillarmén skriker, medan de med höjda nys-spjut och stort, elakt jubel rusar in och demolerar immunförsvaret...) som sekunderna efter, trillar ihop i en livlös, dödsryckande, flämtande hög, med diverse kläggiga kroppsvätskor rinnande här och där.

Ja, jag är lite trött. Och ja, jag har nog feber. Don't judge.

Jag fick i alla fall en bok av apotekartanten idag när jag bunkrade upp för bobbkrig. "Eftersom du köper fyra förkylningsmedikament får du en bok på köpet, det var väl bra?" Jag försökte fokusera min tårsuddiga blick åt hennes håll, le artigt och säga något snällt. Det blev "Ja men, vilken tur att jag lyckades bli förkyld nu då, när ni har det här generösa erbjudandet!" Tanten skrattade, packade mina saker i en plastpåse. På gatan utanför öppnade jag påsen och skulle kolla vad det var för intressant lektyr jag fått som tack.
"13 dygn i rymden efter 14 år på jorden" by mr Rymdsvensk Fågelsång. Jag kände mig plötsligt frisk.
Menar de alltså på fullaste allvar att jag, när jag ligger hemma och stånkar och svettas och pendlar mellan liv och död, ska ta upp Christer FUCKING Fugelslangs dagbok från rymden för att idka lite gammal, hederlig litterär eskapism? Det är tamejfan att sparka på någon som ligger...


Bilder har efterfrågats. Här är en.




Jag och mina två bästa vänner just nu; filten och nässprayen... Och JA, jag är ytterst medveten om min egen skönhet.

Copy that, Roger. Over and out.

Jag är en ytlig jävel.

Hur mycket kan det kosta att göra ett 1mm snitt över höger öga och sedan sy ihop det igen? Det är allt som skulle behövas för att fixa till mitt lazy eye. Jag VET att det är en familjetradition som gått i arv i generationer, men kolla här...

Vad hände med symmetrin? It was fed to the alligators in a holy ceremony starring grandpa with his kantele, some Hindu god and a piece of Mariekex. And some fire. Never forget the fire in holy ceremonies. Never.

En annan familjetradition som bör skrotas är den s.k. "Latvala-kranen". Tillåt mig demonstrera.

There you go. Den funkar visserligen som den ska, men jag anser mig inte ha karaktär nog för denna "karaktäristiska" form och storlek. Den passar bra på djupsinniga, konstnärliga personligheter, som Adrien Brody, dock...

Okej, Brody tar Latvala-kranen till en heeelt ny nivå, det ska tilläggas...

Men i runda slängar, vad snackar vi? 10 000 eurosar?

Så mycket pengar kommer jag aldrig ens se i hela mitt liv, än mindre kunna spendera på deformering av en helt välfungerande näsa och 1mm hud som slappar lite överom ena ögat.

Men får jag någonsin så mycket pengar, och har möjlighet att bränna dem på vad som helst, så... Kanske. Fast först ska jag operera ögonen. Jag ska ha syn som Superman.

Förresten, att döma av min bloggbild, så aspirerar min haka uppenbarligen för att ta över världen så småningom. Den har säkert brevväxlat med Jay Lenos haka i flera år, smitt elaka ränker för att hämnas danskans kräkljud för "haka", [hhhwooööööööööeeeeeeehh]. Skulle mitt namn låta som någon som spyr skulle jag nog också bli lite stött, förstås.

(Helt okontrollerad ordbajs-session, and it stays...)

Smal = snygg?

N kom på mig för något tag sedan med att jag likställer orden "snygg" och "smal". Hittade denna bild idag.

"Snygg" och "smal" är härmed två olika adjektiv i min värld.

Sii barra.

Jaha.
Så har man släpat sig upp innan klockan ens hunnit slå någorlunda humana sju på morgonen, för att smälla i sig rostbröd med mjukost och gurka (som jag, btw, har förätit mig på. Jag vill nu kräkas vid blotta åtanken... Ytterligare en grej jag inte kan/vill/ids äta...) och sedan ta en tur till gymmet...

...OCH SÅ SNÖAR DET!!

Och det är inte ens gammal hederlig snö, det är någonslags blandning av vatten och snö och säkert lite urin också.

Jag som kunde gå idag och allt... Igår var det värre med den saken; jag hade en sådan överjävlig träningsvärk i benen, så jag gick som om jag hade blivit analpentetrerad av en fåtölj. Det såg sisådär ut, kan man ju konstatera såhär i efterhand.

Men jag fick ju en liten stund extra med min favoritmorgonradioshow, A-laget på Radio X3M; intellekt och humor i en finkornig blandning.

Dags att trotsa whateverdetnuärsomkommernerfrånhimlen och gå till gymmet. Jag har armar som behöver trimmas. Och det lär ju inte vara rusning där den här tiden i det här vädret. Neat!

Im memoriam, mina ögonbryn.

En gång hade jag ögonbryn. Lite buskiga, men jag hade aldrig tänkt något speciellt om dem, de satt där de satt och de fyllde antagligen sin funktion, för jag kunde inte minnas att jag någonsin fått skräp i ögonen som ramlat ner från pannan. Så igår, ungefär runt klockan 10 på förmiddagen, fick jag i nerverna. Jag ansåg mig grotesk, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Så jag plockade fram pincetten och började arbeta. Efter en timme var jag fortfarande inte nöjd, så jag ändrade attityden mot mina ögonbryn och kallade dem "konstverk" istället. Efter ytterligare omkring 2,5h fann jag mig själv sittandes i soffan, totalt hårdfokuserad på att formen på mina ögonbryn (som ser ut som om de skulle komma från två helt olika människor) skulle vara symmetrisk. När jag äntligen fann styrkan och modet att släppa pincetten och se på vad jag åstadkommit var det redan för sent. Lite svettig och med okontrollerbara skälvningar som rusade runt i hela kroppen höjde jag spegeln.... Jag hade förvandlat mitt konstverk till en Picasso. Mina ögonbryn hade transformerats från en välmående fauna, till två utdöda kalhyggen. Eftersom den gode Pablo häcklades för sin konst under i princip hela sin levnadstid, så började sakta en tanke om död gro i mig. Picasso blev världskänd för sina verk först efter sin död... Sedan slog det mig att med min hårväxt (riktar härmed ett tack till killen på påskaftonen som så subtilt påpekade detta) som är fertilare än en laestadian på Ibiza, så lär mina ögonbryn vara tillbaka i ursprunglig form inom ett par minuter.
Resultatet ser vi nedan.





Fotnot: Jag har aldrig haft så här klena ögonbryn förut. Den ursprungliga formen och storleken kan vi se på bilden längst upp. Märkbar skillnad, med andra ord...