Det är lite tråkigt det här med höstdepression.
Jag har aldrig ansett mig lida av det, jag har bara varit rätt medveten om att jag ingår i den 5% av världens vuxna befolkning som har det.
Men den här hösten är det tydligen lite annorlunda.
Jag har inte orkat festa, ungås med folk, vissa dagar har det tagit emot att ens stiga ur sängen. Så långt har det inte gått förut.
Jag börjar storgrina av allt.
Till exempel igår. Jag köpte bröd och mjölk av Maxi-Kerstin. Jag vet att hon är en grinfitta och jag brukar inte ta åt mig av sådana människor. Men igår sa hon att det kostade 31,50. Jag gav henne två tjugolappar och sa att jag nog hade 1 krona och 50 öre att lägga i hennes lilla myntlåda. "För sent!" fräste hon och mynten skramlade ut. Jag tackade, log, tog mitt bröd och min mjölk och gick. Utanför på parkeringen började jag storlipa. Helt dimmig av tårar orienterade jag mig hemåt där jag trillade ihop i en hög på sängen och var förtvivlad över att jag gjort Maxi-Kerstins liv mycket jävligare än vad det var innan jag kom dit.
Sedan sa min rumskompis att killen jag gick hem med förra helgen, antagligen gått hem med någon annan nu igår. Jag blev skitnere! Han var inte snygg eller het någonstans och vi har knappt setts sedan dess, men ändå blev jag ledsen... Han sa så snälla saker, och så menade han det inte ändå. Varför slösa energi på att kläcka komplimanger när vi redan legat om han ändå inte menade det?
Dessutom har jag missat två säkert helt otroligt roliga nolleveckor för att jag bara inte orkat. Visserligen har jag fått en massa trevliga vänner och bekanta ändå, men ingen som jag verkligen, VERKLIGEN klickat med, så som det gjorde i Örebro. Så som det verkar ha gjort för andra. Bara för att jag inte orkat umgås och vara social. Folk måste ju tycka jag är det största miffot i världen, men jag orkar inte egentligen bry mig om det heller.
Och det värsta av allt är att jag inte ens har någon lust att träna.
Jag vill egentligen bara sitta hemma, framför TVn med chips, dipp och en massa godis och frossa i en massa Johnny Depp-filmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men lilla vännen, vill bara ge dig en stor kram och klappa på dig.... :( Skit i att du inte orkar umgås med folk nu, som du säger du har du redan träffat en del folk. Och när du väl orkar ta dig ut och träffa nytt folk så kommer det itne vara försent bara för att nolnningen e över :)
SAKNAR DIG!!! pusspusspusspusspusspuss!
men grejen e ju den att du e d största miffot.
nej du e grym o jag saknar dig, kommer du hem o spoonar med mig i min 90cm säng?
/N
Skicka en kommentar