Mer dassbilder åt folket!

Carolina Gynning är rätt cool. Jag gillar henne. Hon är sjukt snygg och verkar som en skön brud.

Idag öppnar hon sin nya webbplats och bilden som möter en när man öppnar är GULD!


Inte ofta man ser en snygg brud sitta och skita på det där viset.


Mer dassbilder åt folket!

CEEEELEBRATION TIMES!!!

H&M har gått ut med höstkollektionens gästdesigner:

JIMMY CHOO!


Jag har smällt av flera gånger sedan jag fick ögonen på denna nyhet.

Jimmy Choo = fabulishious shoes!

14 november släpps kollektionen. Kan knappt bärga mig!!

OMG!

Jag hittade nyss värsta guldklimpen!


May I present:

Olinda "Paradise Hotel" Borggrens blogg!



Jag har så mycket att lära av henne! Är det någon som vet hur man blir en Foxxy Lady så är det ju hon.


Hur underbart kommer inte mitt liv bli från och med nu?? Jag jublar!

Tillägg.

Jag glömde; jag måste skriva kortare inlägg också...

Steg I: Analysera tjejiga bloggar.

Efter en noggrann analys av diverse tjejiga bloggar, har jag kommit fram till följande:

1. Jag behöver bilder, främst bilder på mig själv, förslagsvis i "Dagens outfit" eller på någon fancy restaurang (tusan att jag glömde kameran igår när jag var på hot date på Wirrans, haha) eller varför inte bara random, lite obekvämt poserade självporträtt utan egentlig mening?
Synd bara att jag blir så FRUKTANSVÄRT dålig på foton. Men det kanske tar sig...

2. Jag behöver göra vissa ord och meningar i fetstil. Det är tydligen coolt.
Orka sitta och mark-bold:a då...

3. Jag behöver arbeta smajlisar. :)
Njaaaa.... Det är med svår motvillighet. Men vill man vara fin får man vara pin. sam. (Note to self: Ordvitsar är aldrig en bra idé, särskilt inte klockan 14:24 en onsdagseftermiddag...)

4. Jag behöver bli medveten om mina läsare (vilket jag alltid tyckt att har varit lite för kaxigt innan, men I guess not...), och därför forma om mina inlägg så att de liknar brev. Alltså, börja med något sött, som "Hej, sötizar!" eller "Hallåj, alla glada!".
Uuff... Jag mår lite illa...

5. Jag måste sär skriva och stava fel imellanåt. Jag måste oxå skriva tal språk, däfför att då fram står jag som dum, men kanske endå lite sjarmig .
Denna punkt kommer jag stryka... Tvärt!

6. Jag måste lägga upp bilder och all info som världshistorien har att erbjuda så fort jag köpt något nytt plagg.
Ska jag definitivt anamma, jag handlar ju jätteofta när jag är på Åland! Nej, just ja. Åland, var det ju...

7. Jag måste ha omröstningar om vilket outfit jag ska ha på mig i helgen. Bilder, naturligtvis.
Skulle vara rätt roligt. Om någon skulle bry sig.

8. Jag måste ha tusen och åter tusen perfekta "bästisbilder" (alltså de där bilderna man tar på sig själv och en kompis, förslagsvis på fyllan).
No can do.

9. Jag måste ha snedlugg.
Tråååkigt....

10. Jag måste skaffa en jätteliten hund att ha i en väska.
Jag har en jätteliten brorson som jag kan kånka runt med i väskan?



Nu när jag vet vad jag ska sträva efter, kommer den här processen gå som smort! I'm still in the running of becoming a girlygirl!

Hah!

Mitt mål har, under en längre tid, varit att väga lika mycket som jag gjorde för fyra år sedan. Jag vet inte riktigt varför det är just den vikten jag vill åt, men jag mådde allmänt prima då, och jag inbillar mig att det, i alla fall delvis, berodde på vikten.

Nu kollade jag mina journaler (i brist på patienter att vara trevlig mot). Det visar sig att jag just nu väger 4kg mindre än jag gjorde för fyra år sedan.

Hah! Målet nått och förbigått utan att jag märkt någon större skillnad.

Out of service.

Jag känner mig som en riktig trasdocka idag. Herregüd, vad trött jag är...

Det är inte väldigt mycket att göra idag, verkar det som, heller.


Det kunde vara fredag, kl. 12:30... Då skulle det inte vara så länge kvar till lördag.

Sucked.

Jag övervärldigades plötsligt av en svår lust att gå på en Closer-spelning.


Bara titta lite. Digga lite.

Intelligenta konversationer förs precis här.

Nedan följer ett smakprov på en konversation på min arbetsplats. Språket som används är åländska. Översättning inom parentes.

Jag: -Hej, hur kan jag hjälpa dig?

Patient: - Ja ha fått en sån där fässting, så ja väll ha sån där bårräälijamädäsin. (= Jag har fått en sådan där fästing, så jag skulle vilja ha borreliamedicin.)

J: - Vi måste nog titta på bettet först innan vi kan ge antibiotika.

P: - Männ ja säär jö att ja har ett schchiiitstortt märkä här på låårä, så ja säär jö att ja haar bårräälia! Ja väät väll schjälv hör dä ska sää ööt! (= Men jag ser ju att jag har ett skitstort märke här på låret, så jag ser ju att jag har borrelia! Jag vet själv hur det ska se ut!)

J: - Hur länge har du haft märket?

P: - Ja, ja to bårt dänn där fässtingjääväln igåår, å nu kliiar dä som töösan. (= Jag tog bort den där fästingjäveln igår, och nu kliar det som tusan.)

J: - Det kallas bettreaktion, borrelia ger inga utslag förrän efter ungefär en vecka. Så smörja kortisonsalva på om det kliar och kom tillbaka om en vecka, tio dagar ifall det är kvar ännu.

P: - Åmm ja döör i bårräälija nöö domm närmastä dagarna, så ä dä ditt fääl sänn. Väll dö haa mätt lääv på dätt samvääte? (= Om jag dör i borrelia nu de närmaste dagarna, så är det ditt fel sen. Vill du ha mitt liv på ditt samvete?)

J: - *försöker hålla mig saklig och seriös, inte skratta, INTE SKRATTA!!* Jag kan lova dig att du inte dör av borrelios inom de närmaste veckorna. Det är ju inte heller bra att pumpa in antibiotika i onödan. Men som sagt, kom tillbaka om det blir en ring runt bettet om en vecka eller om du får plötslig ledvärk.

P: - Åkkäjj, männ... Männ åmm ja fåår nå fääl, så dåå... Dååå... (= Okej, men... Men om jag får något fel, så då... Då...)

J: - Då kommer du tillbaka, så får läkaren kika på erytemet.

P: - Årritäääm? Vaa ä dää nö då? (= Erytem? Vad är det nu då?)

J: - Märket kallas erytem.

P: - Jahaa, dä läät såmm väÄrsta lävshootandä! (= Jaha, det lät som värsta livshotande!)

J: - *ler vänligt, försöker att inte se ut som en översittare* Nej då, det är ingen fara. Kortisonsalva på och avvakta en vecka.

P: -Åkkäjj. Nåh, vi jöör så dåh. Häj! (= Okej, då gör vi så. Hej då!)

Ork inga...

I morse vaknade jag på fel sida. Vilket resulterar i att jag HATAR människor!


Alla dansar på mina nerver idag. Det är opera på TV:n ute i väntrummet --> jag hör inte för mitt liv vad patienterna säger.

Människor ringer om svininfluensan stup i ett. Människor är fästingbitna. Människor har eksem på konstiga ställen. Folk slänger fram sina fiskekrokpunkterade händer och whatnot. Folk blir sura när det inte är telefontid när de vill.

Ålänningar är ett säreget folkslag.


Ikväll ska jag i alla fall på dejt. Visserligen med H, men it's still a date! Dinner and a movie. Vi ska titta på The Hang-over på bio. Classy ska det vara.

Det kommer bli ett mycket välkommet avslut på en nervnötande dag... Snälla klocka, bli fyra... Eller ännu bättre, bli lördag!

Nonsens.

Jag måste skriva ett inlägg nu, så jag i alla fall ser ut som att jag jobbar...

Jag beställde tre par solglasögon förra veckan, de borde komma snart. Såvida jag inte är lurad, det skulle inte förvåna mig.

Men jag skulle vilja ha dem till helgen.


I helgen är det Milky-fest. Jag är svårt otaggad just nu... Fast det är ju bara måndag, jag hinner väl skärpa mig lite.

Om bara esten kunde go my way en gång...

Underlig helg.

Det har varit en väldigt underlig helg. Många otippade människor har sagt många otippade saker till mig.
Bara vänliga saker, men det var ändå väldigt märkligt.

Sysslolös på jobbet, part XII: Kovändning.

Nej, förbannat!

Jag ska visst bli en girlygirl! Det kanske är jätteroligt! Vad vet jag? Jag har aldrig testat.

To- do- list inför min konvertering:

1. Sluta svära. I kategorin "svordomar" räknas även ordet "f*ttan" in.
2. Föna håret alla morgnar. I alla fall borsta det.
3. Införskaffa läppstift, minst tre olika färger.
4. Lära mig skratta på ett vettigt och lite mer lågmält sätt.
5. Inte hata människor.
6. Förlänga stubinen.
7. Kyla ner temperamentet en aning.
8. Puta med brösten.
9. Inte prata hela tiden.
10. Inte fuldansa.

Men jag kommer INTE börja svänga mig med varken *tihi* eller "kramiz". Dra åt fi...lmjölk.

Bra! Bring the fluff-fluff, Nina's becoming a lady!

Sysslolös på jobbet, part XI: ORKA vara girly!

Jag har slirat runt på internet i ett desperat försök att hitta en någorlunda rolig blogg att följa.

Knack-knack!
Vem där?

Marie Serneholts girlalicious blogg!

Hon kan ju vara den absolut snyggaste tjejen som någonsin satt sin Loboutin-prydda fot på denna jord. Skulle jag vakna imorgon och se ut som henne en enda dag, skulle jag aldrig klaga på något mer i hela mitt liv. And that says a lot!

Men trots att hon är helt flawless, så osar hennes blogg väldigt mycket rosor och fluff-fluff. Jag mår nästan lite illa.
Jag vill nästan hämta något väldigt vasst att kasta på alla som skriver *tihi*, "kramiz" och "superdupermegaunderbar". På tjejer som är så väldigt flickiga.

Det kan bero på att jag alltid varit ganska könsneutral själv. Jag föddes med hockeyfrilla och lekte, klänningsprydd, med bilar när jag var liten. Dock älskar jag högklackade skor av hela mitt hjärta och inget ger mig större tillfällig njutning än en shoppingrunda. Jag är lite av båda, trots att jag bara har en uppsättning genitalier.

Och allvarligt, så tycker jag som följer: Tjejiga tjejer kan vara bland det tråkigaste som finns. ORKA stå och puta med brösten och pluta med munnen och fnissa tillgjort och vara allmänt plastig. OOORKAAAA!
Killarna som faller för dessa tjejiga tjejer är också lite konstiga, enligt min åsikt. Vad pratar man om? Finns det något djup? Någon humor? Finns det något annat än skinn och ben bakom skalet av foundation, mascara och hårspray? Vad skrattar man åt?

Jag kanske bara är avundsjuk egentligen.

Fast nej. Jag skulle nog hoppa från en relativt hög höjd om jag någon dag råkade skriva *tihi* någonstans och vara någorlunda seriös med det.

För det är lite skillnad på att vara *tihi* GIRLY och att vara *fierce snap* GRRLY.

Så om jag fick vara Marie Serneholt för en dag, skulle jag göra några små modifieringar. För jag skulle hellre vara grrly än girly.

Problem.

Jag har planerat hela veckan att jag ska ha min nya, fina rosettklänning på mig ikväll.

Tråkigt att Gud pissar ner oss idag.


Vad det är skönt att inte ha större problem just idag. Fast det kommer ta evigheter att komma på vad jag ska ta på mig istället för klänningen...


Kanske det blir remsandalerna. Eller gummistövlar.

Anledningen till att jag vill bli journalist.

Jag har trott att jag vill bli journalist för att jag vill upplysa människor om mer eller mindre betydelsefulla saker.

Nyss insåg jag att det egentligen är för att jag ska få hitta på helt nya ord, som sedan vanliga dödliga kan använda i dagligt tal. Ord som folk inte ens visste att de saknade. Ord som "Bajsman", "Purjobonde", "Demondvärg" och "Dansbandshingst" (and we all know who that is! LaZZe ZtefanZZ for prezident!)

Ord som dessa. Gotta love it!

Civilkurage.

Ålandstidningen, 23 juli 2009:

"Strax efter det hörde [han] skottlossningen från Ålandsbanken
längre bort på gatan. Sedan uppstod tumultet, mopeden med de två männen kom
farande och hjälten Ulf Lindeberg satt stopp för flykten. Folk sprang omkring i
panik och några slängde sig över rånaren."

Civilkurage bor på Åland. Eller, civilkurage är på semester här, i alla fall. Människan i fråga ställde sig och råskällde på rånaren, som låg på marken med ett stycke polisman på sig.

Tänk om någon hade gjort så när den där vakten blev skjuten på något casino i Stockholm? Eller vid rånen som sker var och varannan dag där i krokarna?
Nej, just ja. Det skulle ju inte hända, därför att det är KORKAT. Men lite gulligt.

Det låter, helt på allvar, som en grundidé till en helt fantastisk actionfilm.


Fight Club: The Aland Islands Edition. Kanske till och med skulle passa som musikal. Lite West Side Story-aktigt, med kladdiga fight-scener innefattande till synes helt obehöriga människor som bara vill hjälpa till.

Saker mina arbetskamrater diskuterar över fikapausen.

1. En patients gigantiska pormaskar.

2. En annan patients böld mellan skinkorna.

3. Den första patientens nysnittade nippa.

4. Tarmsköljning - bra eller anus?

5. PR-undersökningar.


Fotnot: PR står för per rektum, vilket är latin för in bakvägen.


Sugen på något gott till kaffet?
Ursäkta, jag ska bara kräkas lite.

Honestly.

Jag var brutalt ärlig med esten igår. Jag känner mig mycket stolt och nöjd. Det gjorde ju visserligen ingen skillnad, det lät inte som att han är på väg ändå, men jag försökte i alla fall. Och om jag dör i svininfluensa imorgon (let's face it; jag sitter i perfekt bacillhöjd på ett ställe där folk är sjuka OCH jag är faktiskt lite torr i halsen...) så är det ju bättre att jag säger det nu, när jag fortfarande kan tänka själv.

Och varför ska jag skämmas för att jag råkar tycka rätt bra om honom? Det är väl i så fall hans fel, inte mitt.

Honestly.

Un-respected, drunk-tard!

Ur Ålandstidningen, 20 juli 2009:

"Polisen tog på lördagen en fyrhjulingsförare i Lemland efter att alkotestet
visat hela 3,19 promille."

3,19 promille är INTE illa. Han måste ha börjat supa i julas någon gång och liksom glömt att sluta.
Alternativt svept en hel flaska Koskenkorva Vargtass med vitsig lingonsmak och sköljt munnen med två dunkar hembränd Minttu efter det, och PRECIS då kom fabbo polisen. Attans!

Hur som helst är man inte i skick att åka något som har hjul. Det betyder att det blir en bannbulla till dig, ditt tankade vacuum!

Tråkigbert.

Tänk att klockan går framåt idag med. Det känns som att den har stått stilla hela dagen. Jag har druckit säkert 18 koppar skitstarkt kaffe, bara för att hålla igång tålamodet. Ätit gröt och två bananer. Hållit mig sysselsatt hela tiden för att undvika att titta på klockan stup i kvarten.

Jag är så lustigt trött. Det känns liksom som att jag ska sätta mig och stortjuta om jag plötsligt inte har något i händerna längre. Det gör mig dessutom lite hetsig, när jag märker att sysslorna börjar sina.

Nu ska jag boka 23 telefontider, 16 recept och 4 blodtrycksmätningar. Sedan borde klockan ha hunnit bli 15. Då ska jag räkna kassan. Så kanske den blir 15:20. Sen är det bara 40 minuter kvar att slå ihjäl. Kanske jag kan klara.

Kanske jag ska städa hurtsen en gång till. Det börjar ju bli en hel vecka sedan nu...

Only in U.S.Å.

Det börjar bli ett rövarparadis här. Ett rån och ett rånförsök, bara senaste 5 åren. Vart är vi på väg?

Det låter som värsta Amerikat.

Tur att allt ska göras lite mindre coolt här. Som exempel hade rånarna glömt sin AK4:a hemma, och tog istället en startpistol. Equals knallpickadoll. En vattenpistol hade nog gjort större skada.
Istället för en mastig motorcykel, tog man en röd moppe. Som en civilhjälte knäppte med en reklamskylt.
Och istället för att fundera en vända innan, beslöt man sig för att "råna" en "värdetransport" mitt på ljusa dagen, på den 15 meter långa "huvudgatan", mitt bland en "massa" folk.

S-M-R-T!

Men det är tur att det inte hände något allvarligare. Det blir alltid ett så stort hål i befolkningen när någon skadas eller dör.

Vilken pinsam grej att berätta i finkan, förresten. När pojkarna sitter i rökrutan och ska berätta för sina internkamrater vad de hamnat dit för. "Vi tog en moppe, åkte till Åland, skulle sno travkassan, mitt i dagen, men tyvärr var där fullt med folk och vi hann typ 10 cm. Men VILKET äventyr! Fett cool."

Only in da junajted stejts åv Åland.

IIIK!!!

Eftersom N är i Malmö och reder upp sin framtid, får jag sända själv idag.

Jag är lätt nervös. Jag vet inte vad jag ska prata om.


Nåja, ska man in i elden kan man lika gärna hoppa med huvudet före.

Svårt sugen.

Blev plötsligt SJUKT sugen på att åka till Stockholm och festa med M i helgen...


Kanske jag skulle...


Jag har ju råd... Typ.


Jag är gammelny i håret och har lite nya kläder att använda...


Och EMD, Lena & Orup samt Caroline af Ugglas KAN jag ju missa utan att något värre lär ske...


Krogen här är inte ett alternativ i vilket fall som helst.


Tål att funderas på.

P.S.

Till dig som tyckte att du skulle få mig sparkad för att du ringde till fel avdelning femhundra gånger och fattade det inte själv, och inte heller förstod när jag leende och sakligt förklarade för dig att du är helt jävla galen: Fuck you! Med ett leende, naturligtvis.

Öppet brev till otacksamma patienter (och andra):

Den första du ser när du knallar in på läkarmottagningen är mig, alltid leende, pigg och glad, bakom en glaslucka. Du kan kasta recept, läkemedelsburkar och fula ord efter mig. Jag fångar allt och gör mitt bästa för att få allt att fungera till din belåtelse. Alltid med ett leende på läpparna. Alltid redo att råna dig på avgiften för läkarbesöket.

Den första du får prata med när du ringer hit är mig. Det spelar ingen roll vad du säger till mig, jag är ändå alltid redo att leverera ett sakligt svar med glad ton. Du kan skrika på mig, kalla mig oduglig och inkompetent, hata mig, vara övertygad om att jag egentligen vill döda dig (det är ju egentligen därför jag inte låter dig träffa en läkare NU PÅ DIREKTEN, det är absolut inte för att det inte finns några tider, vilket jag ju så ofta påstår.) Du kan skämta med mig, jag ler. Du kan skrika på mig. Jag ler. Du kan hota att skicka Dagens Ris till tidningarna. Jag ler fortfarande och säger "Läkarna gör så gott de kan."

Du kan anklaga mig för att inte arbeta, för att jag sitter framför datorn hela dagarna. Sanningen är att jag är tvungen. Det är lag på att sådana som jag ska notera varje litet födelsemärke på sådana som du. Jag är tvungen.


Du kan skrika och svära åt mig för att du har suttit i väntrummet i 15 minuter och läkaren FORTFARANDE inte har kommit. Jag ler och ber dig ha tålamod. Du kan skrika att du fan inte har mer tålamod, och tycka att inte fan är det underligt att den åländska sjukvården inte fungerar när det sitter en hoper lata sköterskor framför datorerna och inte gör annat än att dricka kaffe och surfa och prata i telefon!! Jag ler bara, ber dig ha tålamod, respektera vårt arbete, läkaren har bara blivit lite försenad, som vilken annan människa i vilket annat yrke som helst. Du kan gormande kräva pengarna tillbaka, för här tänker du satan inte sitta längre när läkarjävlarna inte gör något ändå, du har väl ändå annat att göra! Jag ler och hänvisar dig vidare med dina klagomål. Du kan skrika att vad fan gör nu det för skillnad om du klagar, det kommer ju ändå inte hända något! Jag ler och säger att jag tyvärr inte är insatt i hur besvärshanteringen går till, men att du är välkommen att framföra dina synpunkter. Du kan vråla och gasta om att jag borde väl ändå kunna göra något åt saken, jag jobbar ju ändå här, eller kanske är jag för lat och inkompetent för att lyfta arslet från stolen?? Jag ler, som vanligt, och säger att jag önskar att jag hade makten att bestämma över allt och alla, men jag är tyvärr bara en sommarvikarierande sekreterare i en reception.

Du kan ta tag i mig och ruska om mig och skrika på mig hur mycket du vill. Jag kommer ändå bara le.

Du kan komma inrusande fem minuter innan stängning och kräva att få en läkartid, en TBE-spruta eller en blodtrycksmätning. Du kan klaga högljutt, kasta skit på mig för att jag inte kan göra något av det du begär av mig.

Du kan ringa och kräva att få tala med läkaren nu på direkten. Eller med någon av sköterskorna. Jag ler och ber att få ta ett meddelande så att vederbörande kan ringa upp när tillfälle ges. Du kan sedan ringa tillbaka igen och igen tills jag kan ditt telefonnummer utantill. Du kan beskylla mig för att inte människan i fråga ringt, vara övertygad om att det är jag som inte gett personen du sökte ditt meddelande. Vara arg på mig för att just du får vänta.


Allt det här kan du göra. Men kom ihåg att jag sliter hårt för att du ska bli nöjd. Fastän jag vet att du aldrig blir nöjd. Det är alltid något som tynger dig, som orsakar missnöje i din värld. Har man ärende till en läkarmottagning så är det ju uppenbarligen något som inte riktigt står rätt till. Och jag vet att det är mitt ansikte du förknippar med "den där jävla läkarmottagningen". Det är alltid mitt fel, någonstans. Även om det är uppenbart att jag knappast hade något att göra med att du glömde kolla dina recept och nu sitter utan mediciner. Det är ändå mitt fel.

Jag ler, är käck, trevlig, artig och glad. Tar nya friska tag inför varje minut. Men inombords önskar jag bara att jag kunde få spränga dig i luften.

Förbannen eder, mögliga ögon!!

Återigen är mitt vänstra öga rödsprängt och svullet, tårarna rinner non fucking stop.

Som tur är råkar jag vara anställd på en läkarmottagning, så det finns möjlighet att få recept utprånglat.

Och det är också ganska trevligt att det tar 30 sek att gå till apoteket.

Fattigt ordförråd.

"Att dra efter andan" behöver ett bättre ord. Av engelskans "gasp" hör man ju precis vad det är som försiggår. Men att "dra efter andan" låter mest ganska lamt. Det måste ju verkligen LÅTA som att man suger i sig 400 kubikcentimeter luft på 2.5 millisekunder. Men att "dra efter andan" låter mer... långsamt och lugnt.
"Gasp" däremot, är det kräcka i.

"Sucka baklänges" kanske?



"Statement" behöver också ett vettigt, slagkraftigt svenskt ord. "Ståndpunkt" är svårt mesigt.


27 minuter kvar tills jag slutar.



LET'S GET RETARDEEED, YEAAH!!

SURPRIIIIISE!

Håll i hakan och tygla dina ögonbryn; DUNCAN I BLUE ÄR SEMI-GAY !!!



*Plats för avsaknaden av ett fetstort, unisont drag efter andan*



1. Finns "Blue" ens längre?
2. Vad hade de för låtar, förutom "All Rise" 2001?
3. Vem visste att Duncan James hette just Duncan James?
4. Vem bryr sig?



Britterna verkar dock chockade. Denne Duncan James (jag tror vi kan kalla honom DJ nu, vi vet ju ändå att han är bisexuell, så att vi är ju lite homies nu...) har förärats en 700 miljarder tecken lång sinnesförslöande artikel på sajten News of the World. Kanske det är så att Blue fortfarande är lite hippa i brittland. DJ kanske fortfarande är protagonisten i brittinnornas våta drömmar.

Hade DJ kommit från typ Saltvik, så hade man säkerligen kallat honom för Dunken. Eller Jampa, kanske. Han hade haft en ful Toyota Corolla från -84, som hållts ihop av svartmålat silvertejp. Lördagskvällarna hade han spenderat med att sälja hembränt till småflickor från bakluckan på sin fula bil. "Jampas Djävulsnektar" eller kanske "Dunkens Hääbrää".

Men det är bara om han hade varit från Saltvik. Nu hade han ju inte den turen.

Sorg.

Mor min tvingade mig slänga ett par skor igår. Jag bönade och bad att jag skulle få behålla dem, lovade att jag skulle limma hålet i tyget och laga de söndriga sulorna. Men kvinnan var obeveklig! Bort skulle de!

Jag lommade ut till soptunnan, kände mig lätt nedstämd. Lade skorna fint på högen av soppåsar, betraktade dem ett ögonblick. Tog tillfället i akt att minnas dem.

De kom in i mitt liv för 99kr och några månader sedan. Grå textilskor med vita snören. Som jag älskade det faktum att det inte syntes när de blev skitiga, de såg rena ut hela tiden. Jag har knallat till skolan i ösregn i dem, promenerat hem från Ryssland med dem, dansat och skuttat och haft ölhävartävling i dem. Minnen. Och minnesluckor.

Det kändes tomt när jag stängt soptunnans lock om mina skor.

Tur att jag köpte fyra nya par i Sverige i lördags.

Naiv?

Jag kan inte låta bli att dra på smilbanden och klä mig i mina "men-snälla-vän"-glasögon när jag läser den här artikeln från Aftonbladet.

Jag menar, whaaaat?? HUR naiv får man vara? Det måste ju finnas lagar och regler för hur dum i huvudet man får vara innan man kan klassas som kriminell.

Om det nu INTE finns lagar och regler för det, så bestiger jag, helt på egen hand, tronen och spikar:

DET ÄR HÄRMED OLAGLIGT ATT VARA SÅ DÄR DUM!


Bannbulla till dig, stoopid.

När saker man planerat faktiskt händer.

Så imorgon börjar vi, jag och N. Klockan 16:15 kör vi igång på Steel FM. Vårt första program.

Var dit på möte idag och vi skulle lära oss tekniken. Det slutade med att vi fick "provsända", on fucking air. Helt oförberedda. Ensamma i en studio. Tekniken fuckade sig naturligtvis (vad annars?). Vi hade inte den blekaste om vad vi skulle säga.

Och imorgon ska vi alltså börja sända på riktigt.

Det känns lite stört, för jag och N har pratat om det här ganska länge. Och nu händer det. Fantastiskt! Genererar lätt ångest, men det ska bli skitkul!!



Lär inte bli mycket sovet i natt, kan jag ju säga...

Sysslolös på jobbet, part X: "Konspirationsteorier."

Jag har missat nästan allt gällande herra Jacksonin kuollut (egensnickrad finska är den bästa finskan), eftersom jag suttit inlåst på jobbet utan kontakt med omvärlden. Men igår kväll såg jag något klipp från den här minnesceremonin och jäävlar vilket spektakel!

Jag har väl inte riktigt fattat att han är död, eller så bryr jag mig inte så mycket, det är svårt att avgöra.
Men det var en superfin ceremoni, lotz a starz wif shadez och många glittriga handskar. Jättefint.

Men en sak slog mig; varför inga tårar?
Det bjöds på hulkningar, hysteri och skrik, men inga tårar. Inte ens från hans lilla dotter. Trots att hon, med darr på rösten, berättade för världen att hon hade världens bästa pappa, och trots att hon stortjöt innan hon sagt sista stavelsen, kom inte en tår.

Brooke Shields såg ut att börja lipa hela tiden, men inte heller där kunde någon ögonvätska urskiljas.

Jermaine Jackson skakade av gråt, men inte en tår.


Det är lite konstigt, måste jag säga.

Tänk om.... TÄNK OM allt bara är en enda stor föreställning? Hur coolt skulle inte det vara? Och VEM annan skulle få för sig, och vara kapabel att genomföra det, än MJ?
Tänk om han bara blev svinigt trött av tanken på 50 nya konserter, när han i princip inte stått på scenen på 5-10 år? Tänk om han bara vaknade, hade träningsvärk av allt dansande, kände sig lite nedstämd eftersom han inte gjort några vrålhits på ett decennium, och tänkte: "Fuck no...". Tänk om han bara inte kände sig hip längre.

Tänk om han betalade ALLA för att hålla mun. Tänk om han planerar att bara gå under jorden och flytta till någon öde ö tillsammans med sina kids. Leka kurragömma och hoppa hage och äta oändliga mängder glass tills han blir 100. Skita blankt i vad folk tänker och tycker.

Coolt det skulle vara.

Eller så var det bara så att han var mänsklig, trots allt, och knaprade lite för många olika sorters piller i lite för stor utsträckning, så att hans högst mänskliga kropp packade ihop och tackade för sig.


Men you never know...

Spot on!

En kompis pojkvän gav en mycket träffande beskrivning av min personlighet i helgen.



"Eager beaver."


Jag gillar't.

Storebror Eckerö Linjen is in the fart again.

July 8th, 1 unread message:

"Subject: Nina, vi saknar di...


Hej Nina, vi saknar ditt svar!
Du har ännu inte svarat på vår enkät, som vi faktiskt skickade till dig redan för två veckor sedan. Taskigt att inte svara, tycker vi. Och nu när du bokat resa med oss på lördag igen, så måste ju det betyda att du gillar oss, i alla fall lite, och därför tycker vi också att du nog fan kan svara på några frågor. Det tar inte länge, ynka 48 minuter av ditt liv. Och vad skulle du annars göra de där 48 minuterna? Något vettigt? Ha! Don't think so, darling.

Se så, svara på vår enkät nu, så kan du vinna en stugweekend i Mariehamn för två personer. Eller en resa med Eckerö Linjen och buffébiljetter. Det vore väl trevligt att ha, tycker du inte? Så kan du sitta där med din buffébiljett och vara proppmätt och illamående av bara matoset. Fast du kunde ju alltid dricka vin. Det är ju gott, visst? Ligga under kranen hela resan, mummah! Och om du vinner så vinner du ju två biljetter, så då kan du ta med dig någon och supa satan på båten. Haha, jaaja, vi såg allt vad du tänkte där; det är någon som du är lätt bekant med som brukar ägna sig åt sådant, men du har aldrig själv fattat det roliga i det. Det kan vi ju ta och berätta för dig nu på momangen; det är för att du inte är full som det inte är roligt.

Vi väntar ivrigt på ditt svar.

Peace out, ses på lördag!
// Eckerö Linjen "

Sysslolös på jobbet, part IX: "Min brorson."

Min brorson kan vara den coolaste ungen i världen.

För någon dag sedan skulle jag tigga en kram innan han åkte hem, men han tyckte han skulle lite "hota" mig istället.

När Melvin, 3 år och 2 månader ska "hotas", säger han "Hördödudu, din kompis...!"



WORD.

Suck.

Hur länge ska det ta till lördag egentligen?

Går denna veckan framåt alls?

Och jag som saknade action...

Det var nyss en bil som körde i diket utanför mitt fönster. Tre ambulanser, ett stycke stegbil, två brandbefälsbilar och två polismajor. Och ett myller av gubbar.

Personen hade lite svårigheter att ta sig ut ur sin bil, så de klippte helt sonika av taket.

Hoppas att allt gick bra för den stackars saten.


Plötsligt mår jag lite illa. Det var lite för nära inpå...

Sysslolös på jobbet, part VIII: "Haha, Fadde..."

Faddes blogg är rolig. Att Fadde heter Fadde är roligt. Hela Fadde är rolig!

Men roligast är hans uttalanden. I love it!

Hör på denna (inlägget handlar om listan på Sveriges 99 sexigaste kvinnor, C. Gynning är tydligen med...):

"Jag har sett flerahundratusen kvinnor som är
mycket sexigare än den där Gynning t.e.x! Var hittar man sexigheten hos
henne? Möjligtvis när hon är tyst, ligger och sover i ett källarförråd utan
belysning."

Han är klockren ibland, den där F-Dawg.

Sysslolös på jobbet, part VII: "Att vara sysslolös på jobbet."

Jag jobbar som läkarsekreterare och receptionist på en liten hälsocentral på Åland. Jag gillar mitt jobb. Det känns faktiskt som att jag gör nytta och att hela arrangemanget skulle sinkas om jag inte var här. Och det är gott för mitt ego.

Men så kommer det dagar som denna, när läkarna inte haft några patienter att tala om, jag har sekreterardag och det inte finns några diktat att skriva ner. Dagar då jag sitter i flera timmar, kollar hemsidor och läser bloggar till oändlighet. Och bloggar själv. Jag tar en liten promenad upp och ner i korridoren, hämtar kaffe, fyller på vattenflaskan. "Råkar" stöta till en hög papper som jag "måste" sortera om igen. Reder upp i lådor och skåp, läser böcker om barnsjukdomar, diabetes och vardagspsykologi. Tittar ut genom fönstret och drömmer mig bort. Räknar hur många gånger ambulansen kör förbi på vägen utanför mitt fönster.

Men det finns dock en gräns för hur länge jag orkar med det. Sedan blir jag knäpp. På riktigt. En slags panikkänsla börjar växa inom mig, jag måste låsa dörren och kura ihop mig i min totalt oergonomiska kontorsstol för att inte rusa ut genom dörren, ut i det fria. Tankar börjar snurra om allt jag borde göra hemma; städa mitt rum, ringa om praktikplats, skaffa böcker, laga mat, träna, plocka ögonbrynen. Om allt jag vill göra: sola, shoppa, fika, äta glass i en park, dricka kopiösa mängder öl med goda vänner, åka inlines till världens ände, måla naglarna, pröva outfits till helgen.
Så måste jag hämta en bok eller en damtidning från väntrummet, eller vika papperssvalor eller torka golvet i kontoret för fjärde gången samma dag, för att inte go nuts.

Observera att på sjukhusets datorer finns inget Harpan eller ens Paint. Facebook, MySpace och YouTube är låsta. FlashPlayer saknas.

Oj, nu föll visst en hög papper igen. Så klantig jag är då...

Tänka innan man öppnar munnen.

Det har aldrig varit min grej. Och det står jag för. Folk har lärt sig handskas med det på ett synnerligen bra sätt. Jag kommer väldigt ofta undan med skit jag kläcker, för att jag i 90% av mina konversationer är rätt igenom ironisk. Och det fattar de flesta, utom min mamma. Men hon är tvungen att gilla mig ändå.

Idag har jag dock varit särdeles fantastisk i att knäcka PRECIS HELT FEL GREJER I FEL TIDPUNKT. Jag har inte ens själv fattat varför i hela fridens namn min hjärna ens kom på att formulera meningarna. Och sållet mellan hjärnan och munnen lyste med sin frånvaro, starkare än vanligt.

1. En rullstolsbunden kvinna kommer till receptionen och frågar om tidbokning till laboratoriet. Jag säger "Nej, det är nog bara att GÅ dit."

2. Den rullstolsbundna kvinnans dotter frågade mig hur länge tandläkarbedövning håller i sig. Jag svarar "Man brukar väl vara LAM i några timmar."

3. Någon frågade på fotbollsmatchen var en bekant som brukar spela i motståndarlaget var. Jag svarar "Jag har inte sett henne alls. Hon kanske är hemma och BANTAR".( So not cool. Hur kom min hjärna på att jag skulle säga det? Är jag i någon slags position att säga något sådant? NEEJ!! Är någon i position att säga något sådant? NEEEEJ!!! Jävla fittunge att vara dum i huvudet ändå...)

4. Vi diskuterar min diffusa hårfärg på balkongen medan vi röker. Jag berättar hur en vän sade att min hårfärg nu liknar hårfärgen som en tjej i gymnasiet hade. Jag berättar med inlevelse och ylar ett demonstrativt "NOOOOO!", varpå N böjer sig mot mig och säger "Hon bor här nedanför och de har balkongdörren öppen..."


Jag borde få ett pris.


Det kanske inte är en så dum idé att sänka volymen lite och eventuellt fundera EN vända i alla fall, innan brödhålet öppnar sig och börjar föra oljud.

Sysslolös på jobbet, part VI: Tur att Eckerö Linjen vet var de har en...

"Hej! Du har nyss kommit hem från din resa med oss på Eckerö Linjen. Vi hoppas att allt har varit till belåtenhet och att vi snart ska få hälsa dig välkommen på nytt!"

Detta fick jag på mailen nyss.

Och jag måste säga att det är TUR att Storebror Eckerö Linjen håller koll på vad jag gör och inte gör, för jag hade ingen aning om att jag varit till Grisslehamn "nyss".

Undrar när jag kom hem? Hade jag trevligt? Vad gjorde jag där? Stannade jag länge? Köpte jag något? Träffade jag någon?

Yahoo Mail Inbox, June 1st 2009: 1 unread mail

"Hej!
Det var Eckerö Linjen här igen. Vi ville bara meddela dig att du hade det jätteroligt på din resa med oss, och eftersom du fick lön igår och din garderob är proppad med skit, så hade du tänkt åka och shoppa till Täby lördagen den 11 juli, antagligen. Du är inte helt säker än, det kan hända att det blir helgen efter istället. Men någon gång ska du shoppa i alla fall, någon gång snart. Det tycker du ska bli trevligt, för inget gör dig så lycklig som nya kläder. Det skulle vara nya skor då, men det ordnar du nog i Täby det med.
Sedan ville vi också påminna dig om att du har glömt att ringa din mormor, det är fotbollsmatch ikväll och toapappret är slut.

Trevlig dag!
Hälsningar Eckerö Linjen"

Sysslolös på jobbet, part V: "Reflektioner om mitt hår..."

Jag är en av de få lyckliga som föddes med hockeyfrilla. Det är faktiskt helt sant, det finns en bild på mig och bror min hemma hos vår moder. Där är jag några ögonblick gammal och har hockeyfrillan. Jag insåg det praktiska i den redan då. "Business in the front, party in the back", som någon klok fan sa någongång.

Jag var blond också. Linblond. I för starkt ljus såg man inte ens att jag hade något hår överhuvudtaget.

Vid något tillfälle år 2004, fick jag ryck och gick från långt, blont hår till kort, svart på två röda.

Så blev jag blond igen.

Så blev jag ännu svartare.

Så blev jag närmast gråhårig.

Så skulle jag bli ljus igen.

Så blev jag rödbrunhårig. Röd, brun och hårig. Nu när solen dessutom lyst på så ser det ut som jag köpt min kära kalufs på en rysk marknad och betalade för det med sandkakor. Men det gör mig faktiskt inget. 'Cus I look freakkin' fierce! Om man håller huvudet högt så kommer man undan med allt.




Btw, monegask är ett skojigt ord! Jag vill också vara en monegask...


(Suck. Ge mig diktat!! I'm obviously going insane here!!)

Sysslolös på jobbet, part IV: "Det låter bekant..."

Herpes varicella= "Tillhör samma grupp av neurotropa herpesvirus som herpes simplexvirus typ (HSV) 1 och 2, och kan liksom dessa etablera en persisterande infektion i sensoriska ganglier. Till skillnad från HSV ger VZV nästan alltid syptom under primärinfektionen, då i form av vattkoppor. Latensfas kan etableras i de flesta sensoriska ganglier." (ur boken "Medicinsk terminologi" av Bengt I Lindskog.)

Intressant... Jag tycker det låter mer som ett namn på en färja.

Viking Varicella.


Hahahah!



(Note: Nej, jag har inte herpes. Jag har inte ens ett myggbett, för tillfället.)