Ålands-bubblan.

Det är helt fantastiskt förskräckligt hur ingenting någonsin ändras på den här ön. Jag vet, jag har nojsat om det förut, men det är ju för fan helt otroligt.
Det är så jäkla kul att komma hem och umgås med alla vänner, men när de rosa dimmorna av lycka har skingrats en smula, så ser man det patetiska vardagslivet igen. Det som har varit detsamma sedan the beginning of time.

Samma människor, med samma kläder, samma yrken, samma partners, som alltid har samma frisyrer, samma bilar, samma drömmar, som äter samma gula snö som förra året och året före det och året före det.

Och det värsta är att jag är precis likadan när jag kommer hem. Jag förvandlas på något sätt till den jag var när jag var 16 år gammal, när jag nyss hittat alkoholen och börjat titta på pojkar på ett nytt sätt. När jag var avundsjuk på mina kompisars kläder och liv och utseende. När jag tittade på mig själv i spegeln och såg någon som var så ful och motbjudande och fet och sladdrig att jag inte förstod att jag ens fått födas. När jag kom på mig själv med att prata non-stop om något totalt ointressant med någon ännu mera ointressant och fick ångest över att jag aldrig kan hålla mun.
Det kanske är mitt rum som kastar mig tillbaka. Jag har ju ändå bott i det rummet sedan jag var gammal nog att sova själv utan att attackeras av plötslig spädbarnsdöd. I vått och i torrt, in the good times and in the bad har jag bott i mitt lilla rum. Jag har stått och svurit över alltför mycket kläder och ingenting att ha på sig i samma garderob som jag har krupit in under de hängande kläderna och gråtit i flera timmar. I 20 år. Samma ställe. Samma rum. Samma golv. Lite nya tavlor och möbler. Annars samma.

Det är konstigt hur jag aldrig verkar ändras. Jag kan bo var fan som helst, med vem fan som helst, ha vilken hårfärg och klädstorlek som helst, när jag kommer hem till mamma är jag ändå Nina, 16. Alla har stannat som de var 2003.

Men mitt rum vill jag ändå liksom inte ändra på, det är ju min bat-cave...

OFFICIELL URSÄKT TILL VÄRLDEN

och de som hade oturen att stöta ihop med mig igår kväll. Jag hade mundiarré, det blir så ibland. Jag har även dille på namn, så därför kan jag absolut, på INGA VILLKOR, släppa situationer när någon ber mig ta reda på namn. Det går bara inte. Jag har försökt.
Jag kan heller inte ge upp ett vad. Vilket jag inte heller gjorde, och eventually fick jag ändå rätt. Nöjd, stavas det.

Och, to whom it may concern:
Jag vann vadet, alltså 10 starka evvrosar, MEN min motbettare försökte få bettaroffret att ljuga och säga att jag hade fel, så att jag skulle förlora vadet. Foul play, dear! Det betyder alltså att motbettaren är skyldig mig 20€ nu, eller hur? Jag tycker det. Thou shalt not fuck around när det kommer till vadslagning. Speciellt inte då det är JAG som har rätt. Know it.

Och dessutom så struntar jag ändå lite grann i om jag snackade hål i huvudet på alla jag mötte igår. Jag hade kul. Och jag var inte dryg eller snokig, som det också kan bli ibland. Och jag hade kul.
Men däremot kan jag be om ursäkt ifall jag luktade illa. Jag är täppt i näsan, så jag kunde tyvärr inte känna efter själv.

Ses nästa år, Käälmäh!

Fy fan vilket bra år det här har varit. I stort sett. Förutom bryshäns hotande med att dö, så har det varit väldigt bra.
Och årets avslutande klassfest igår kunde inte varit bättre! Mina fabulösa klasskompisar och Mauiiia, add some booze and good music så har vi gårdagen i ett nötskal! Så jävla kul!!

Men nu ska jag hem till mina Milkys. Can't wait!! Alla mina fantastiska, råsnygga och världsbästa flickor. Det ska bli så sjukt roligt!! Jag har hoppat omkring med ett leende på läpparna hela dagen och räknat timmarna tills jag får träffa dem allihopa. Vi är nu nere i endast 47h!

Det finns inte ens ord för att beskriva hur mycket jag har saknat mina Milkys och mina andra kärringar. :)

Här är de, nästan allihop.

Ses på lördag, chicks!

Milkshake and out.

En liten ljusglimt

Jag fick ett låttips av Elin för ett tag sedan. Nu har jag äntligen lyssnat igenom låten, och jag en liten strimma hopp tänds inom mig och jag längtar om möjligt ÄNNU mer till sommaren. Det är som att Gud har skrivit texten:

Hallå allihopa, detta är Pontiak som är tillbaka, med den underbara sommaren. Kom igen, kom igen!! Kom igen, kom igen!! Ingen stress!! Kom igen, kom igen!! Här kommer sommaren! Ingen stress, nejnejnej! Kom igen, kom igen, sommaren är här!!

Vi tar en tripp till Hultsfred, till festivalen där.
För att släppa och lyssna på musiken, som spelar där.
Kanske ta en eller två glas öl, som alla gör!
Och titta på alla snygga och lättklädda tjejer
som står bara där, utan att göra någonting.
Kom igen, kom igen!! Här kommer sommaren, med fart och fläkt!
Ingen stress, bara fart och fläkt ändå!!
Kom igen, kom igen!!
KOM IGEN, KOM IGEN, SOMMAREN ÄR HÄR!!!

Och visst, när vi står där och tittar på grupperna,
då står du där, med dina kompisar, du är så himla snyyygg!
Som en ängel utan vingar.. bakom ryggen.
Du är så söt som en prinsessa, och jag är prinsen som vill ha... kungariket.
KOM IGEN, KOM IGEN!!Sommaren är här!! KOM IGEN, KOM IGEN!!

När musiken har tystnat och folket gått hem,
då går man, hand i hand, på en lång sommarstrand
Tillsammas med dig.
Ibland stannar man och pussas och kramas som alla gör
Men DU bara försvAAnn, utan att säga till meeeej..

Vatt tog du vägen. Ann-Maria...?
Vatt tog du vägen Ann-Maria...?

KOM IGEN, KOM IGEN!! Ingen stress... etc.

Visst är det vackert? Jag blir alldeles tårögd.

Här kan du lyssna på mästerverket. Bring tissues, det här blir känslosamt! Speciellt delen om Ann-Maria. How could she?? Om någon beskrev mig som "en ängel utan vingar bakom.. ryggen" så hade jag fallit direkt, eller i alla fall sagt till innan jag gick. Jävla Ann-Maria. Har hon inga manér överhuvudtaget?

Dead until further notice.

Det finns ingen hejd på hur trött och slut och orkeslös jag är nu. Jag blir gråtfärdig av tristess när jag ligger hemma, men samtidigt så orkar jag tamejfan ingenting annat heller. Jag får släpa mig till gymmet, till mataffären, till skolan. Det känns som ett maratonlopp att bara gå från mitt rum till balkongen. Det är knappt 10 meter dit. Jag har tusen saker jag borde göra och tusen saker jag inte borde göra, som jag gör ändå. Jag orkar inte välja mellan te eller juice till frukost, eller om jag ska ha jeans eller klänning på mig.

Jag vill bara att Maria ska komma tillbaka och så vill jag åka hem. Först fika och dricka öl med Marjanen och snacka en massa bullshite, sen åka hem till Melvin, familjen och alla flickor. Det känns outhärdligt länge kvar till allt. Fastän det inte är det, egentligen...

Idag köpte jag i alla fall brustabletter med järn i. Om jag nu orkar svälja dem så kanske jag har något enstaka hårstrå kvar på huvudet till jul i alla fall, som jag kan locka eller göra någon fin frisyr med.

Det siktar vi på.

Styr else med lem

Nu kommer det bli bråda tider i Latvaland!

Jag är nu invald i två olika styrelser, studenttidningen Shick och studentradion Shore. Så nu är jag:

- annonsansvarig på Shick
- skribent på Shick
- marknadsföringsansvarig på Shore
- nyhetsansvarig på Shore

Och vi ska försöka ha kvar Snacka med Kindmark ändå. Och plugg, så klart.

Men det blir nog fan skoj det här, tror jag! Lite taggad.


ps. HAHAHAHAHAHA, fittigt cool rubrik jag har på det här inlägget! Det var inte ens meningen! HAHAHA Jag dör...

Jag mår illa.

Jag vill bada i syra och dö när jag tänker på fredagsligget.

FY FAN!! Urk....


Ett sådant snedsteg. Jag fattar inte. Har jag ingen stil??

Hybris!!

Fredagskvällen på PopRoyale-premiären var helt hysterisk! Jag har nog inte haft så kul sen back in the Alvas-days!
Fast jag riskerar nog få hybris om alla PR-kvällar framöver kommer vara likadana. Fyra helt random grabbar kom fram och sa att jag var skitsnygg, två ytterligare helt random killar frågade om jag var modell.
Och av alla de grabbarna så går jag hem med det SÄMSTA one-night-stand:et EVER! Hur kass kan man bli...? Som Elin sa: "Du kunde ju skriva en bok om honom: 'Så här knullar du INTE!' "

Gah, när jag en gång kan VÄLJA lite, så väljer jag helt fel!

Och dessutom slog det mig att kanske alla ligg hädanefter kommer vara tagna ur arslet bara för att radioragget kom i vägen?
Då är det väl bara att luta sig tillbaka och vänta på Ville. Han kan bota allt. Hoppas bara att han inte är dålig i sängen...

Jag har blivit vuxen...!

Jag åt den där romchokladen i Aladdin-asken nyss...


... AND LIKED IT!

Vad är det som händer med mig??


Dags att skaffa ICA-kort...

Men det är ett tag fram till körsbärslikörbajsklicken mitt i asken. Varför finns det två av dem och bara en av pärlnougaten?? Vem FAN äter körsbärslikörbajsklickar?? Ta bort dem helt och hållet, för fan.
Hade de på Marabou fettföretag bara gett fan i att ens tillverka skiten så hade de säkert sparat miljoner, som de kunde donera till HIV-forskningen.
Men nej. De sitter där, på pärlnougatflankerna och hånskrattar.

Nu åker de i soporna, de jävlarna. Utan dem kanske vi hade haft en värld utan HIV. Men det vill de inte, Marabou-motherfuckersen! Nej. Vi lagar oätbara körsbärslikörbajsklickar istället. Bättre så.


(AAAPPPappapp. Nu skriver vi inte några debattinlägg om irrelevans. Icke! Step away from the keyboard!!)