Nu flyttar jag till min nya blogg.
Hejdå, Fisk-Ninja! Det har varit trevligt, men nu måste jag flytta mig. Nya tider betyder ny blogg. Och eftersom denna blogg är full med skit, så flyr jag från problemen istället för att städa. Jag är ju trots allt Fisk.
måndag 3 augusti 2009
Länktrassel.
Jag har, efter att C uppmärksammade mig, ändrat felen i mina länkar. Så nu borde det funka, även från detta stället.
Saknar...
När man vant sig vid att H&M, MakeUp Store, Kicks, Gina Tricot och Deichmann ligger precis runt hörnet, blir det ganska tungt att vänja sig av med det.
På Åland kan man inte handla kläder. Det är dyrt eller fult. Så har det alltid varit, och så kommer det antagligen även förbli. På Åland kan man mycket sällan handla skor. Samma sak där, dyrt eller fult, oftast båda.
På Åland hittar man inte billigt smink som inte ger allvarliga herpesvaricer. Dessutom öppnar alla affärer efter att jag åkt på jobb och stänger innan jag hunnit från jobbet. Det blir inte mycket handlat, helt enkelt.
Saken är att jag känner att jag verkligen, verkligen måste ha ett nytt nagellack i något slags ljus korall. Jag känner att jag behöver det för att överleva just nu.
Jag behöver också en ny Pilgrim-ring, eftersom jag tappade min (FAVVOO!!!) i vattnet vid ett nattbadningsögonblick i helgen. Sorg...
Men den gubben gick inte. Jag får sitta här, utan vare sig ring eller nagellack...
Jag var dum med esten i helgen också. Jag bidde arg på honom igen... Stackarn, vad han måste stå ut med...
På Åland kan man inte handla kläder. Det är dyrt eller fult. Så har det alltid varit, och så kommer det antagligen även förbli. På Åland kan man mycket sällan handla skor. Samma sak där, dyrt eller fult, oftast båda.
På Åland hittar man inte billigt smink som inte ger allvarliga herpesvaricer. Dessutom öppnar alla affärer efter att jag åkt på jobb och stänger innan jag hunnit från jobbet. Det blir inte mycket handlat, helt enkelt.
Saken är att jag känner att jag verkligen, verkligen måste ha ett nytt nagellack i något slags ljus korall. Jag känner att jag behöver det för att överleva just nu.
Jag behöver också en ny Pilgrim-ring, eftersom jag tappade min (FAVVOO!!!) i vattnet vid ett nattbadningsögonblick i helgen. Sorg...
Men den gubben gick inte. Jag får sitta här, utan vare sig ring eller nagellack...
Jag var dum med esten i helgen också. Jag bidde arg på honom igen... Stackarn, vad han måste stå ut med...
söndag 2 augusti 2009
BroHomance.
Jag gillar fenomenet BroHomance väldigt skarpt.
BroHomance är ett begrepp som myntades i helgen. Det har säkert existerat hur länge som helst innan, men i så fall kom vi på det igen.
Fenomenet BroHomance innebär alltså att en tjej och en kille är väldigt nära bekanta, utan att man behöver vara nervös för känslor, utseende och whatnot, eftersom it ain't gonna happen i alla fall.
Och det är så skönt! Jag älskar att umgås med grabbar emellanåt. Man får vara precis hur man vill, för man är ändå aldrig värst. Man kan göra knäppa saker, helt på infall, och utan att behöva skämmas. Man kan skrika obsceniteter hur man vill, ingen bryr sig i alla fall. Man får dra hur grova skämt man tycker, och man behöver inte skämmas över att man flatgarvar åt obekvämligheterna i 20 minuter i sträck. Man slappnar av på ett helt annat sätt.
Jag älskar att umgås med mina tjejer också, absolut! I love them all! Men ibland är det så skönt att inte behöva bry sig desto mer om vad man säger och hur man beter sig. Grabbar tar inte åt sig, som tjejer tenderar göra. Och bland grabbar behöver jag för en gångs skull inte skämmas för att jag inte är så väldigt tjejig...
DET är btw en sak som har börjat störa mig något enormt! Varför kan inte jag bara sluta svära, sluta skrika, sluta skratta åt fula saker och sluta vara så fruktansvärt okvinnlig? Visserligen har jag ju roligt, men ändå... Mina vänner är så där fint flickiga, utan att det blir töntigt. Why can't I?
BroHomance är ett begrepp som myntades i helgen. Det har säkert existerat hur länge som helst innan, men i så fall kom vi på det igen.
Fenomenet BroHomance innebär alltså att en tjej och en kille är väldigt nära bekanta, utan att man behöver vara nervös för känslor, utseende och whatnot, eftersom it ain't gonna happen i alla fall.
Och det är så skönt! Jag älskar att umgås med grabbar emellanåt. Man får vara precis hur man vill, för man är ändå aldrig värst. Man kan göra knäppa saker, helt på infall, och utan att behöva skämmas. Man kan skrika obsceniteter hur man vill, ingen bryr sig i alla fall. Man får dra hur grova skämt man tycker, och man behöver inte skämmas över att man flatgarvar åt obekvämligheterna i 20 minuter i sträck. Man slappnar av på ett helt annat sätt.
Jag älskar att umgås med mina tjejer också, absolut! I love them all! Men ibland är det så skönt att inte behöva bry sig desto mer om vad man säger och hur man beter sig. Grabbar tar inte åt sig, som tjejer tenderar göra. Och bland grabbar behöver jag för en gångs skull inte skämmas för att jag inte är så väldigt tjejig...
DET är btw en sak som har börjat störa mig något enormt! Varför kan inte jag bara sluta svära, sluta skrika, sluta skratta åt fula saker och sluta vara så fruktansvärt okvinnlig? Visserligen har jag ju roligt, men ändå... Mina vänner är så där fint flickiga, utan att det blir töntigt. Why can't I?
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
