Så det är...

Det är konstigt hur det tydligen ska vara... Sekunden jag börjar tycka att en människa faktiskt verkar vettig, så slår den människan totalbakut och blir helt oredig i logiken. Jag trodde det bara gällde exet, men det är tydligen någon slags röd tråd hos pojkar runt 30.

Eller så är det någonting jag gör. Men hur ska jag veta det, när ingen säger något?

Back to the days.

Klippte av mitt hår idag. Jag tror jag har sett den nuvarande frillan förut.



Ja just det. Nu vet jag. Back in 1998. 11 år gammal. Fast i en slightly mörkare version. Samma vinda, döda ögon, dock. Neat!

Underbart!!

Elin uppmärksammar på sin blogg en hemsida med namn på dömda sexbrottslingar i olika städer. Jag tycker detta är något särdeles underbart! Särskilt när det gäller sexrelaterade brott mot barn. Det borde finnas en allmän databas i varje stad med alla fällande domar, i alla fall angående sexbrott, som var och en kan gå igenom, exempelvis innan de flyttar till ett nytt område eller en ny stad. Utan tvekan! Det är alldeles fantastiskt!

Någon kanske inte håller med mig, men det är som det är. Enligt mig bör det införas så snart som bara möjligt.

Sofis mode är klockren journalistik!

Jag gillar Sofis mode i Aftonbladet. Varje gång jag läser något inom den avdelningen, känner jag mig genast ännu mer taggad på att bli journalist. Bara för att absolut INTE bli som dem. It's going to be a statement.
Det ligger en liten artikel om De tio värsta makeupsynderna på hemsidan just nu. Den sista punkten gäller fröknar som inte sminkar sig. Jag ska citera punkten i fråga:

" Ingen makeup alls

En del kvinnor anser att de inte behöver makeup och att de bara är för ytliga bimbos. Fel! Sanningen är att de flesta faktiskt blir snyggare med lite makeup.

Quickfix: Det tar ca 1 minut att jämna ut hudtonen med en foundation och täcka mörka ringarna med en concealer. Ytterligare en att lägga på ett lager mascara eller lite läppglans."

Jag vet inte jag, men känns det inte jävligt elakt att säga att det är en "synd" att inte sminka sig? Att de flesta blir snyggare med make-up? För mig känns det mer som ett övertydligt exempel på att media faktiskt statuerar hur man ska vara för att vara lyckad eller snygg, och har du inget smink så duger du inte. För det tar faktiskt bara två minuter att sminka sig! OCH du BLIIIR snyggare! Det tycker alla! Gosh...

Att de sen använder min Ville som något slags avskräckande exempel på hysterisk användning av puder, gör mig också lite barnsligt sur. Iss inga fittas me Ville!!



Dessutom vill jag tillägga att jag, för tillfället, ogillar ett visst företag som distribuerar studentlitteratur. Jag beställde en bok som jag nödvändigtvis var tvungen att ha inför förra kursen, vilken tog slut för ungefär två veckor sedan. Jag beställde bokdjävulen två veckor innan jag åkte hem för julen, men har ännu inte fått den (eller fått något mail om att den är skickad). Däremot fick jag en trevlig påminnelseräkning i brevlådan idag, med ett ytterst trevligt hot om betalningsanmärkning om jag inte hostar upp 200kr nu med detsamma. För boken jag aldrig fick, alltså. Jag gillar systemet. Måste vara effektivt.
Jag HAR ju naturligtvis 200kr, men varför ska jag ge bort dem om jag inte fick något för dem? Det är ju inte som att de hjälper utsatta barn för de pengarna. Jag skulle bara betala en bok jag inte sett röken av.

Det är så behagligt när allt är rättvist.

Weeii!

Nu har jag bokat mina flygbiljetter hem till ön över påsk. Jag är inte helt säker på att jag är helt ledig egentligen, men jag flyr mina uppgifter, vilka de än må vara, med ett leende! Plus att mami betalar...

Tack Gud!!

Visserligen har jag, fler än en gång, önskat att han bara skulle dö. Igår var det nära att jag skulle få den önskan uppfylld. Han överlevde med en hårsmån. Jag är så jävla lättad...!

Jag har slagit honom, skrikit på honom, gråtit och slitit mitt hår över de dumheter han spottat ur sig i våra dagar. Jag har bett honom, från djupet av mitt svarta hjärta, att dra åt helvete. Sagt att jag hatar honom. Att jag aldrig vill se honom igen. Dessutom menat varje ord.

Nu förstår jag bättre, helt plötsligt. Jag älskar honom. Och han får inte dö. Vi är utdömda tillsammans, men skulle han vara här nu så skulle jag ta det. Bara han är hel och mår bra.

Och plötsligt blev min kommande tatuering så mycket mer betydelsefull. Jag lever, min bror lever och min prins lever.

Never say die...

Min tes är åter styrkt.

Melvin, 2,5 år gammal, är den enda karln i hela världen som är vettig i skallen.

Det är tur...

... att det fortfarande finns äkta filantroper. Visst?

Och bara för att jag är så snäll så har jag klippt ut mitt favoritcitat ur artikeln i fråga (Hbl 21.01.2009):

"Men enligt Anne Berg är det "tack och lov" ovanligt med så grova kommentarer.

– Det är supersällsynt. Jag minns att en elev en gång sade att jag har konstig färg på strumpbyxorna. Eleven hade rätt, men det var ändå inte korrekt att säga så."

Jag gillar det. Jag vet inte varför, jag bara gör det.

Bjällerklang my a-hole...

Varför kan ingen skriva en ny julsång för? En sådan där som blir en klassiker. EN bara. Är det så svårt? Det finns ju i princip bara tio låtar som kommer på en ny Absolute Christmas-skiva år efter år, samma skiva som året före, naturligtvis, fast med ett annat omslag. Inte att undra på att man automatiskt får lust att lägga sig i fosterställning och skjuta sig i huvudet med en spikpistol så fort man hör första tonerna av en jullåt...

Gawd. Jag har egentligen annat att tänka på, men som sagt, det är så svårt att göra rätt när det är så lätt att göra fel...


Och han här kufen som springer runt i tomtedräkt i programmet "Semestersvenskar", varifrån är han egentligen?? Han låter som en finne som lärt sig svenska ganska nyligen och som försöker härma norrköpingsdialekt. Resultatet är inte direkt något som känns särskilt anslående. Men vem är jag att yttra mig i den saken, en ålänning i Kalmar...

Gray blues.

Jag har nog nojsat om det här förut, men låtar symboliserar så fruktansvärt mycket för mig. Jag kan fördöma ett helt band bara för att jag hört en låt vid ett visst tillfälle som jag helst inte vill komma ihåg. Eller så kan det bli helt tvärtom, ifall jag hört en låt någon gång som varit ypperligen angenäm.

Därför är det, när jag börjar tänka efter, lite ovisst med låtar som jag lyssnar på för tillfället. Kommer jag bli totaldeprimerad och självdö en smula när jag lyssnar på dem i framtiden eller kommer jag bli glad och nöjd och tänka att "jaa, nog var det rätt trevligt ändå"? Det är sådant man aldrig riktigt kan veta med sådana här perioder i livet. Nu är allt liksom helt okej, kanske en och en halv tum under BRA-linjen, men kanske tre tum ifrån SKJUT MIG-linjen. Helt okej, alltså. I'll get by, antar jag. Inget är riktigt, riktigt roligt, men ingenting är heller riktigt, riktigt för jävligt. Allt känns i allmänhet ganska tungt, men det har ju ändå varit värre, liksom.
Och det som känns värst har jag ju ändå åsamkat mig själv, på grund av egen dumhet. Jag vet ju att jag inte ska låta människor komma för nära, eftersom det blir en så påtaglig tomhet när de sedan väl försvinner. Jag vet ju det, men ändå har jag låtit en specifik komma alldeles för nära, fastän det absolut inte var meningen. Nu, när den här människan är på väg bort igen, så börjar det liksom kännas tomt. Tur att jag inte har någon musik att koppla till den människan i alla fall. Och tur att han inte kom närmare. Jag har en chans ännu i alla fall...
Jag vet också att jag inte ska ställa för mycket krav på mig själv, speciellt inte gällande rökningen, eftersom jag blir så förbannat låg när jag väl rökt, fastän jag inte skulle. Vad spelar det för roll egentligen? Jag ska ju ändå dö någon gång. Vad spelar någonting för roll egentligen? Man borde göra allt som man mår bra och blir glad av, även om det bara är för stunden, för det är stunderna som sedan räknas ihop och blir en livstid.

Så jag undrar hur jag kommer känna om jag sätter mig ner och lyssnar på Kings of Leon eller Movitz om fem år...

Det är ju också lite skrämmande; när man är så här mittemellan som jag är nu, så vet jag inte förrän efter en tid, om jag mådde bra eller dåligt då. Hur ska man då kunna uppskatta nuet? Om man inte vet förrän efteråt? Jag kan väl inte uppskatta det här nuet, nästa vecka? Eller kan det funka så?

Fel fel fel fel.

Varför är det så svårt att göra rätt? Om jag vet vad som är rätt och jag vet exakt vad som är fel, så slutar det ändå alltid med att jag gör fel.

Om jag vet att det är fel att äta falafel och rätt att träna, så planerar jag att träna, men när jag inte hinner träna, så väljer jag istället att äta falafel, fastän det är superduperfel.

Det hör man till och med på namnet - falaFEL.

......................

Jag tror inte att jag någonsin känt mig så ensam som jag gör nu...


Dessutom är jag sjukt uttråkad, så till den grad att jag är grälsjuk... Så har jag ångest för att jag nyss rökte också...


Är det okej att lägga sig nu och inte vakna förrän det är sommar? Alternativt köpa ett paket cigg och röka upp alla på snabbast möjliga tid och sen sova.


Det roligaste som hänt mig idag är att jag nös för några timmar sen. Oh, the excitement!!


Godnatt. Ses i sommar.

Never say die.

Jag känner mig väldigt dum emellanåt. Jag vet inte riktigt varför, men vissa människor får mig att känna mig som om jag är fem år gammal och i total avsaknad av dansande hjärnceller. Som att jag är en sämre människa för att jag gillar HIM. Eller för att jag gillar festivaler. Eller för att jag kanske inte är ett så himla stort fan av hip hop.

Jag har i alla fall kommit på vad jag ska ha för tatuering. Det bara slog mig, som en blixt från klar himmel. Mitt i allt. "Klart fan!" tänkte jag. "Never say die" och ett Ankhkors på vänster handled. Precis vid det ärret jag åsamkade mig själv i yngre dagar, när jag ville döda den versionen av mig själv som jag var då. Den versionen är ju kvar ännu, fast lite mer raffinerad, annan frisyr och kontaktlinser. Och förutom det att jag känner mig askorkad ibland, så är den där versionen av mig nog bättre levande än död. Så; never say die, helt enkelt.

VITTO!!

VEM gav Loskan mitt efternamn?? VEM??

Jag har aldrig riktigt hatat Facebook, men nu...


Satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan satan.

Satan.