Last part.

Pratade nyss i telefon med exet. Han försökte förklara bort allt som vanligt, och vrida det till att det var mitt fel.

Precis enligt förväntningarna.

Han tyckte att jag snackat skit om honom i mailen. Klart han tyckte. Han tyckte också att jag skulle låta bli att berätta för henne vad han gjorde mot mig, eftersom "det här är inte samma sak". Jag har ju inte berättat något specifikt. Jag tänker inte göra det heller, eftersom det inte hör hit.

Men nu är saken utagerad för min del.

Lugnar mig så sakteliga...

Nu, nästan ett dygn senare, har jag i alla fall slutat skaka. Det här var på allvar det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag hoppas fan att jag ALDRIG behöver göra det igen...

Just nu är jag bara rädd att han tutar i henne att det är för att jag är svartsjuk som jag berättade... Sanningen är att jag aldrig hade tagit kontakt med henne om han inte skrivit till mig. Men jag vet hur bra han kan få de mest absurda sakerna att verka som de är självklart logiska...

Jag hoppas bara att hon förstår att jag inte är en så dålig människa att jag missunnar någon annan lycka... Men det betyder också att jag öppnar munnen om något händer.

Och jag valde aldrig att bli indragen i den här soppan. Jag bad honom aldrig höra av sig och skriva det han skrev, faktum är att jag bett honom SLUTA höra av sig hur många gånger som helst, bara senaste veckorna, men det har inte gått hem... Jag har heller inte börjat höra av mig till honom, det är alltid han som har skickat första SMS:et...

Jag räknar inte med att han kommer förstå varför jag gjorde som jag gjorde. Han kommer nog beskylla mig för det här så länge han lever. Men det får han väl göra då. Skulle han stanna upp och fundera efter en sekund, skulle han nog också inse att det inte är jag som är boven... Men att stanna upp och fundera är inte riktigt hans melodi.

Men att han vågar ljuga för sin flickvän om det här är något som övergår mitt förstånd. Jag har ju för Guds skull SMS:en i min telefon, tid, datum, telefonnummer, allt finns ju där! Det finns inte någonting han KAN ljuga om, ändå gör han det! Det blir ju knappast värre om han står för det han gjort! Då är han ju ärlig i alla fall, och man kanske kunde tro honom om han sa att han aldrig skulle göra så igen. Men när han nu ljuger om det och om han säger att det aldrig kommer hända igen (vilket han antagligen basunerar ut, å det grövsta), så har man ju ingenting trovärdigt att stå på från början!


Nej, jag är så fantastiskt glad och tacksam över att jag inte är hans flickvän längre. Jag hade aldrig pallat...

Också ett sätt att spendera en tisdagkväll.

Igår gjorde jag det vidrigaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag skickade ett mail till exets nya tjej och berättade vad han skrev till mig i söndags. Har aldrig mått så illa i hela mitt liv, jag skakade som en spastiker och hinkade två glas rödvin innan jag lade mig för att ens kunna slappna av.
Jag trodde att hon skulle bli galen på mig, det hade jag nog antagligen blivit om jag var hon. Men hon var tacksam för att jag berättat. Det hade jag också varit, men kanske inte samma år som jag fått veta det.

HAN däremot är så in i helvete förbannad på mig. Men det är klart, blir man påkommen så blir man ju arg. Naturlig reaktion, skulle jag kunna tänka mig. Det var nedrigt att sätta dit honom så, men han skrev ju som han gjorde utan min inverkan.
Jag har så jävla dåligt samvete. Jag har nog aldrig sårat en människa som jag sårat honom just nu. Men han kan fan inte göra vad han vill när det är andra människor som blir ledsna av det. Och förhoppningsvis kanske han fattar det nu också... Det är ju riktiga liv han leker med.

Men nu har han i alla fall förstått att han ska sluta höra av sig. Jag fick till och med ett löfte på "aldrig". I'm excited, är det min tur att bry mig om mig själv nu? Vad angenämt.

Jävla skitföretag...

Nu kommer den lägenheten som skulle passa mig som handen i handsken åka åt skogen bara för att den jävla analklådan som kallar sig min hyresvärd inte har vett att uppdatera hemsidan och fixa mitt konto som strulat i flera veckor.

SATAN!!

Slut på ännu ett kapitel.

"Vi ska inte ses mer".

Jag hatar de orden, vare sig det är jag eller den andra som säger dem, det gör ändå lika ont varje gång.

Det var inte läge bara. Det skulle bli alltför krångligt och komplicerat. Men jag har min illusion om att jag är värd mer än att bara vara ett fyllenöje.

Den illusionen kan jag väl få ha?

Han är fortfarande den finaste, bästa, superunderbaraste, roligaste människan jag träffat. Det kommer jag inte ifrån. Men han var bara min en stund. Den stunden är jag ändå glad för.

En däckad pojkes bekännelser.

Roligaste citatet på länge kom från karln som ockuperade min säng senaste natten.

"Fyra katter, det är det inte många som har!"

Detta kläckte han i sömnen. Som jag garvade. Som jag fortfarande garvar. Mest skönt.

Nackdelen med att försöka kombinera karl och en 90cm säng.

Man får inte plats.

Men jag kan lika gärna sitta vid datorn och kika lite på honom ibland, han är ju så söt när han sover... :P Också.

Att han orkar...

Har inte varit inne på MSN på en dryg vecka av någon anledning, men så idag gick jag in för att radera lite mail. Och TAMEJFAN att han hade skrivit!

WHYYY?????

Varför fattar han inte vad "Hör inte av dig!" betyder?? Är det något etymologiskt klurigt ord han har svårigheter med?? Stavar jag illa? Eller finner han någon slags vriden njutning av att piss me off?



Officiell uppmaning till den berörde:
GE FAN I ATT HÖRA AV DIG HELA JÄVLA TIDEN! JAG SVARAR JU OBVIOUSLY INTE, SÅ LÄGG NER!! UTTRÖTTNINGSSTRATEGIN FUNGERAR ICKE! Sluta! Sluta! Sluta! Sluta! SLUTA!!!


Många versaler här nu. Men fan i helvetet vad trött jag är på den där förbannade människan. Once you go fire, you never retire, because HE WON'T freakkin' LET YOU!

Jag måste byta mailadress och finskt telefonnummer. Och helst adress och namn och utseende också...

Jag är i ett annat fucking land, långt ifrån honom och allt som har med honom att göra, ändå lyckas han sträcka sig ända till Kalmar endast för att irritera mig och skratta rått när jag blir ivägburen i tvångströja, skrikandes fula saker på hindi.



(vad konstigt "sluta" såg ut nu när man skrivit det flera gånger efter varann... "Ballong" är samma sak! Man blir osäker på om det faktiskt är ett ord efter ett tag. Anyhoodie, det är ett helt annat inlägg...)

Eller förresten.

Varför ska jag sluta andas för att DE är ihop? Det är väl snarare HON som bör vilja det, om han kommer vara ens i närheten lika elak mot henne som han var mot mig.

Jag lever det liv jag drömde om efter gymnasiet (när jag stannade för att vara med honom), jag bor inte på Åland, jag har hela världen för mina fötter och jag har det där gyllene läget som jag berättade om förut. Jag är precis där jag vill vara. Och framför allt, jag har turen att få umgås med den finaste, snällaste, roligaste, gladaste, allmänt bästa människa jag någonsin träffat.

Så fuck sluta andas. Jag ska andas djupare och friskare än någonsin.

Jag vill ju ändå inte tillbaka till honom, så why bother? Den där människan jag vill ha tillbaka existerar inte längre, han är sedan länge begravd i otrohet, lögner, bråk, svek och allmän schizofreni.

Och jag vet inte riktigt, men att bli tillsammans med en tjej tre dagar efter att man SMS- och MSN-bombat sin ex-flickvän och frågat väldigt intima saker, och en vecka tidigare bett samma ex-flickvän att göra väldigt intima saker med honom, om hon inte varit klok nog att gå därifrån för att inte riskera sin egen lycka. Det känns som att han inte har ändrats särskilt mycket.

Och då får jag väl beklaga, men vara överväldigande tacksam för att jag inte måste gå igenom det helvetet igen.

Så, vive la vie and fuck the rest!

(Ja, jag är högst medveten om att jag kanske verkar lätt manodepressiv. Men jag har feber och ser ut som en hyena med skabb. Don't judge.)

Jag ska avveckla min Facebook-sida...

Möttes av detta igår: "NN har nu ett förhållande".

I fucking BET she has, och med mitt jävla ex, dessutom...


Helt ärligt, jag har aldrig velat sluta andas så mycket som nu.


Jag önskar verkligen att jag aldrig hade träffat honom i hela mitt liv. Hade jag vetat vilket jävla krig det skulle bli när jag träffade honom, hade jag vänt på klacken och gått hem med den andra istället...

Och hur jävla dum i huvudet är jag som inte tar hand om det jag har istället för att sitta och förbanna saker jag inte kan göra något åt...

Åppårjuniti!

Damn, jag och min kollega S har fått axla ett jävligt stort ansvar. Vi är helt skakis båda två, men det är sjukt roligt!

Jag får inte berätta vad det handlar om, men om vi klarar av att dra det i mål, så kommer vi ha ganska eftertraktade resultat som vi stolt kan stoltsera med på våra CVn. Och jag tror att vi kan klara det. Vi är i startgroparna, håller på att bygga en grund, men sen jävlar! Efter sommaren kommer vi ha att göra! Skitkul!!! :D

Jag har hybris och jag är duktigt excited!

Nu ska jag bara försöka dra ihop ett modereportage på två veckor och samtidigt hänga med i skolan. Och vid något tillfälle eventuellt ta tag i andra saker, så att de inte slår mig i ansiktet när jag åker hem till Åland igen, som de gjorde nu i helgen.

Sedan är jag klar med att vara CV-hora för den här terminen. Tråkigt, men ack så välbehövligt.

Nu jobba lite, sen simma och sen är det me-time.

Äntligen!!

Imorgon vid den här tiden har jag precis kommit hem till Åland. Fy fan, vad skönt det ska bli!

Mammas mat, mammas kram, Melvins bus, bryshäns dåliga skämt, vännernas sällskap... Ooo, jag saknar!

När jag kommer i land imorgon ska jag böörna till N och H's place och sätta mig på balkongen och röka.
Det är något med den där balkongen. Så många problem har retts ut där, så många hemligheter har utbytts och så mycket frustration har ventilerats på de där träpallarna. Och så mycket skvaller! Det borde skrivas en bok om den balkongen. Den liksom inger lite trygghet. Det känns som att den alltid har funnits där, fastän de bara bott där några år. Jag saknar den och allt med den när jag inte har varit hemma på ett tag. Alla som rejsar ut för att hinna få en pall... Haha. Lovely.

Koma. Tydligen.

Det är något fel på mig, jag säger eder!

Igår lade jag mig vid 23, somnade inte så länge efter det. Vaknade vid 03:30 av att jag var skiträdd, men kommer inte ihåg vad det var jag drömde. Somnade i alla fall igen, efter en liten stund.

Finska telefonen började larma 06:20. Vaknade inte. Svenska telefonen började 06:45. Vaknade inte. Dessutom började en påminnelse pipa kl. 06:30. Vaknade inte.

Vaknade 09:57. Föreläsningen började 09:00.


Whaaatttt???? Vad är felet? HUR kan jag sova igenom tre fucking alarm, som håller på med 5-7 minuters mellanrum i EN TIMME.

HUR kan det vara möjligt?? I don't get it. Jag hade ändå den ena telefonen så att jag måste stiga upp och stänga av den. Har jag gjort det i sömnen...?

Jag har i alla fall inte ett minne av att jag skulle ha hört något alarm... Fucking weird.