Jag är nu inne på min tredje dag som fem-före-komapigg tack vare den satans förkylningen som smittar som en löpeld. Det behövs högst antagligen endast ett ögonkast från en drabbad till en frisk för att bobborna ska regruppera sig snabbare än en oljad fjärt och attackera den stackars, ovetande friska personen ("Baaaanzaaaiii, motherfucker!!" inbillar jag mig att bacillarmén skriker, medan de med höjda nys-spjut och stort, elakt jubel rusar in och demolerar immunförsvaret...) som sekunderna efter, trillar ihop i en livlös, dödsryckande, flämtande hög, med diverse kläggiga kroppsvätskor rinnande här och där.
Ja, jag är lite trött. Och ja, jag har nog feber. Don't judge.
Jag fick i alla fall en bok av apotekartanten idag när jag bunkrade upp för bobbkrig. "Eftersom du köper fyra förkylningsmedikament får du en bok på köpet, det var väl bra?" Jag försökte fokusera min tårsuddiga blick åt hennes håll, le artigt och säga något snällt. Det blev "Ja men, vilken tur att jag lyckades bli förkyld nu då, när ni har det här generösa erbjudandet!" Tanten skrattade, packade mina saker i en plastpåse. På gatan utanför öppnade jag påsen och skulle kolla vad det var för intressant lektyr jag fått som tack.
"13 dygn i rymden efter 14 år på jorden" by mr Rymdsvensk Fågelsång. Jag kände mig plötsligt frisk.
Menar de alltså på fullaste allvar att jag, när jag ligger hemma och stånkar och svettas och pendlar mellan liv och död, ska ta upp Christer FUCKING Fugelslangs dagbok från rymden för att idka lite gammal, hederlig litterär eskapism? Det är tamejfan att sparka på någon som ligger...
Bilder har efterfrågats. Här är en.
Jag och mina två bästa vänner just nu; filten och nässprayen... Och JA, jag är ytterst medveten om min egen skönhet.
Copy that, Roger. Over and out.
1 kommentar:
Hahah, underbart inlägg. Bitterfittan Nina när hon är som bäst och sjukast!
Bilden gav lite mer realitet, ett ansikte bakom den nästäppta rösten jag hör i mitt huvud när jag läser inlägget.
PUSS!
Skicka en kommentar