BroHomance.

Jag gillar fenomenet BroHomance väldigt skarpt.

BroHomance är ett begrepp som myntades i helgen. Det har säkert existerat hur länge som helst innan, men i så fall kom vi på det igen.
Fenomenet BroHomance innebär alltså att en tjej och en kille är väldigt nära bekanta, utan att man behöver vara nervös för känslor, utseende och whatnot, eftersom it ain't gonna happen i alla fall.

Och det är så skönt! Jag älskar att umgås med grabbar emellanåt. Man får vara precis hur man vill, för man är ändå aldrig värst. Man kan göra knäppa saker, helt på infall, och utan att behöva skämmas. Man kan skrika obsceniteter hur man vill, ingen bryr sig i alla fall. Man får dra hur grova skämt man tycker, och man behöver inte skämmas över att man flatgarvar åt obekvämligheterna i 20 minuter i sträck. Man slappnar av på ett helt annat sätt.

Jag älskar att umgås med mina tjejer också, absolut! I love them all! Men ibland är det så skönt att inte behöva bry sig desto mer om vad man säger och hur man beter sig. Grabbar tar inte åt sig, som tjejer tenderar göra. Och bland grabbar behöver jag för en gångs skull inte skämmas för att jag inte är så väldigt tjejig...

DET är btw en sak som har börjat störa mig något enormt! Varför kan inte jag bara sluta svära, sluta skrika, sluta skratta åt fula saker och sluta vara så fruktansvärt okvinnlig? Visserligen har jag ju roligt, men ändå... Mina vänner är så där fint flickiga, utan att det blir töntigt. Why can't I?