Att städa min lilla tvåa på 33kvm kan tyckas gå snabbt och enkelt. Fel! Det är ett satans dagsprojekt! Detta för att jag tappar en sjujävla massa hår hela tiden, så lägenheten är konstant full av svarta hårstrån, som tycks föröka sig och aldrig någonsin försvinna helt och hållet. Det är tamefan underligt att jag fortfarande har hår kvar på huvudet; av de hårstrån jag jagat idag kunde jag ha virkat en par tre femton peruker och skickat till De Skalligas Väl.
En annan bidragande orsak till att snabbstädningen blir ett ofrivilligt maraton är för att min dammsugare suger. "Ah, men vad bra!" tänker någon, "då fungerar den ju som den ska", och skrattar gott åt sin finurlighet. Men jag säger dig: fel igen! Min dammsugare suger, därför att den inte suger! Den liksom kammar lite ängsligt runt skiten istället.
Men nu är det i alla fall rent, så nu är det bara för henne som ska komma och titta på lägenheten att droppa in. Men det blir kast med stor Jihad om hon ens tappar ett litet, litet hårstrå, eller drar in om så det minsta gruskornet i mitt nystädade château! Argh...
Jag förstår förresten professorn som tycker barn blir förstörda av Hemglassmelodin. Det är två ungar på gatan utanför som har trallat på den melodin i säkert 15 minuter nu. Inte konstigt att ungarna är feta och lata nuförtiden, man blir ju störtsugen på glassbåtar direkt man hör den melodin. Det är lite "Pavlov's hundar" över det...
Haha, nu kom ju den förbannade glassbilen... Ungarna: "GLAASSSBIIIILEEEEEEEEN!!!!!!!!"
Bullerskador: check.
Glassbåtscravings: check.
Hemglassmelodin i tvångstankeform: check.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar