Jag känner mig väldigt dum emellanåt. Jag vet inte riktigt varför, men vissa människor får mig att känna mig som om jag är fem år gammal och i total avsaknad av dansande hjärnceller. Som att jag är en sämre människa för att jag gillar HIM. Eller för att jag gillar festivaler. Eller för att jag kanske inte är ett så himla stort fan av hip hop.
Jag har i alla fall kommit på vad jag ska ha för tatuering. Det bara slog mig, som en blixt från klar himmel. Mitt i allt. "Klart fan!" tänkte jag. "Never say die" och ett Ankhkors på vänster handled. Precis vid det ärret jag åsamkade mig själv i yngre dagar, när jag ville döda den versionen av mig själv som jag var då. Den versionen är ju kvar ännu, fast lite mer raffinerad, annan frisyr och kontaktlinser. Och förutom det att jag känner mig askorkad ibland, så är den där versionen av mig nog bättre levande än död. Så; never say die, helt enkelt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha på tal om att känna sig askorkad... åk till danmark, låt danskarna tala till dig och sedan försöka förstå vad i helvete de säger... De låter ju för satan som döva människor när de pratar. Fulla, döva människor med mat i munnen... och så känner JAG mig dum? Och så drar de ut på vokalerna för att jag lättare ska förstå? "Flöe" "Va?" "FLÖÖÖÖÖEEEE" "Ja men självklart, now it's all crystal clear!!" Jag kan inte hjälpa att Danmark och danskarna i slutet av dagen är lite lite sämre än svenskarna. Inte mitt fel! // Bärplockar-Maria
Skicka en kommentar