onsdag 29 april 2009

Lugnar mig så sakteliga...

Nu, nästan ett dygn senare, har jag i alla fall slutat skaka. Det här var på allvar det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag hoppas fan att jag ALDRIG behöver göra det igen...

Just nu är jag bara rädd att han tutar i henne att det är för att jag är svartsjuk som jag berättade... Sanningen är att jag aldrig hade tagit kontakt med henne om han inte skrivit till mig. Men jag vet hur bra han kan få de mest absurda sakerna att verka som de är självklart logiska...

Jag hoppas bara att hon förstår att jag inte är en så dålig människa att jag missunnar någon annan lycka... Men det betyder också att jag öppnar munnen om något händer.

Och jag valde aldrig att bli indragen i den här soppan. Jag bad honom aldrig höra av sig och skriva det han skrev, faktum är att jag bett honom SLUTA höra av sig hur många gånger som helst, bara senaste veckorna, men det har inte gått hem... Jag har heller inte börjat höra av mig till honom, det är alltid han som har skickat första SMS:et...

Jag räknar inte med att han kommer förstå varför jag gjorde som jag gjorde. Han kommer nog beskylla mig för det här så länge han lever. Men det får han väl göra då. Skulle han stanna upp och fundera efter en sekund, skulle han nog också inse att det inte är jag som är boven... Men att stanna upp och fundera är inte riktigt hans melodi.

Men att han vågar ljuga för sin flickvän om det här är något som övergår mitt förstånd. Jag har ju för Guds skull SMS:en i min telefon, tid, datum, telefonnummer, allt finns ju där! Det finns inte någonting han KAN ljuga om, ändå gör han det! Det blir ju knappast värre om han står för det han gjort! Då är han ju ärlig i alla fall, och man kanske kunde tro honom om han sa att han aldrig skulle göra så igen. Men när han nu ljuger om det och om han säger att det aldrig kommer hända igen (vilket han antagligen basunerar ut, å det grövsta), så har man ju ingenting trovärdigt att stå på från början!


Nej, jag är så fantastiskt glad och tacksam över att jag inte är hans flickvän längre. Jag hade aldrig pallat...

Inga kommentarer: