måndag 6 oktober 2008

Alla mina män.

Jag kan inte låta bli att med jämna mellanrum återkomma till det där fenomenet som upptog så stor del av min barndom - da boybands.
Och varje gång jag återkommer till det så kommer jag fram till samma sak i slutänden - jag är fortfarande en riktig jävla sucker för de där grabbarna. Någonstans, i någon dammig hjärtkammare hoppar de allihop omkring, med svikt i knäna, i sina helvita (somewhat gayiga) kläder, pekar på mig och säger "You, girl!" med sina semimålbrottsröster och fortfarande blir jag lite sådär pirrig och glad av det.

Ta den här till exempel. Igen.


Nick Carter. Som jag slet för att "bli hans drömtjej", han typ 15 och jag runt... 8.
Jag tvingade mig själv att gilla grönt för att han gjorde det (jag hatade grönt...). Jag skrev ett brev till honom, innehållande en liten dikt. Hela rasket på min hemmasnickrade, dock väldigt begåvade, engelska. Jag hittade nyligen ett brev till honom som aldrig kom iväg. Lika bra det. Där stod (tror jag, jag är inte så bra på just den versionen av "engelska" längre...) följande, i någorlunda autentiska ordalag:
"Aj lav ju, änd aj vud lajk to bi jår görlfränd. Vill ju kåm tu maj börtdejkalas nästa frajdej? Maj fränds vill bi så jellus! Plis kåm, it is ål aj vant får maj börtdej. Aj fyll 8 järs."
Tur för mig att han inte kom, det hade inte vart lagligt och dessutom blev han ju en småkorpulent knarkis senare. Observera att jag är helsäker på ATT han kommit om jag bara skickat brevet. Naturligtvis. Jag hade ju hockeyfrilla back then, hur kan man motstå något sådant??


Taylor Hanson. SOM jag har suktat efter den killen, innan det ens var säkert att han verkligen var en kille... Återigen, han typ 14 och jag iiish... 10.
Men han är faktiskt jäkligt stilig idag, som jag nog nämnt förut. Synd bara att den jäveln har 3 UNGAR och EN FRU och är typ 7 år gammal. Nja, kanske 25. Men de började nog när han var 7.
Men fy, vad vidrigt...
Nåja. Planschen jag hade på denne lille man på min dörr pussade jag på varje morgon och varje kväll. Jag hade till och med en plansch i taket så jag kunde sukta om nätterna.


Lance Freakkin' Bass. NSyncs egen homofil. Honom dreglade jag i hemlighet efter när alla andra tjejer svettades av tanken på Iustin.
Min första bög-crush! How about that, Lance Ass??









Fast i och för sig... Jag är inte mycket bättre idag heller. 21 år och fortfarande i någon luddig drömvärld, fast nu med The Scandinavian Ozzy. Men hellre där än i det verkliga kärlekslivet! Där är det kaos för fucking jämnan. Jag kan inte säga det bättre än Katy Perry:

"You're hot, then you're cold
You're yes, then you're no
You're in, then you're out
You're up, then you're down
You're wrong when it's right,
It's black and it's white,
We fight, we brake up,
We kiss, we make up. "


Det värsta är att jag, med låten, mest menar mig själv... Suck.

Dags att dra tillbaka till Ville. Han väntar på mig på skinnfällen framför brasan.... ;)

3 kommentarer:

Anonym sa...

well i löööv you a little but mostly i lööööööv pharell. i know you lööööv ME more than you löööv ville. over and out/N

Anonym sa...

en gang skrev jag ett karleksbrev till han den unga killen i Baywaytch, hobie eller hobbit eller vad manniskan nu hette. Det var karleksfyllt och vackert och jag stoppade i massa bokmarken tillsammans med brevet.Vad i helvete han nu skulle med dem till...Men den fittan svarade aldrig. Det finns en uns av bitterhet kvar i mig, till den grad att jag an i dag vill skriva ett foljebrev "Haha, just joking, did you go pa den latta? I don't want to marry you o have your baywtach-barn. I'm saker that you will end up like your "pappa" Mitch, like a fyllekaja atande cheeseburgare off the floor och dream about en flydd german sangkarriar. Touche." / Sutta

Kent Vilhelmsson sa...

Haha, jag har själv aldrig riktigt kommit ur min idoldyrkan från unga år.. Den intensifierades snarare när jag blev äldre för att ha sin kulmen för några år sedan.. Michael Jackson, pratar jag förstås om. Svårt för utomstående att förstå på vilken nivå min fascination och idoldyrkan kring denne man faktiskt är..

Hursomhelst, om du tycker det är kul med fenomenet idoldyrkan så kan jag rekommendera Fredrik Strages bok "Fans".. Inte minst kapitlet om galna Michael Jackson-fans där även undertecknad figurerar!