Punkt.

Jag tänkte egentligen bara sätta punkt för en grej, en gång för alla;



Den senaste månaden har jag mått piss över det här som inte ens rör mig. Jag har varit totalt ärlig sedan dag 1. Jag hade kommit rätt långt i processen att komma över förolämpningarna, sveken, otroheten, allt det som jag fick tampas med förut. Nu känns det som om jag har fått ta några steg tillbaka. För något som jag, OFRIVILLIGT, blev indragen i. Gamla, halvläkta sår slets upp i en väldig fart, den gamla, överspelade hobbyn blev plötsligt aktuell igen och tankarna om värdelöshet gjorde sig påminda.

Jag har snällt svarat på frågor, tagit skit från den ena och den andra, svalt och nickat rart. Jag har gråtit tills inga tårar funnits kvar, åter igen. Jag har blivit kallad både bitterfitta och förebild. En del har tyckt att jag lägger mig i sådant som inte angår mig, samtidigt som andra har ansett mig vara modig.



Och här kommer punkten i fråga: Jag kommer aldrig yttra en stavelse, om eller till, varken honom eller henne så länge jag lever. Hur mycket jag än ville skydda henne, så gick det trots allt inte hem, och, kalla mig gärna en jävla egoist, men jag tänker fan inte lida mer för någon som verkligen inte lyssnar. Jag har egna sår att läka, men jag kommer aldrig bli hel om jag ständigt måste vara involverad i skitsnack, lögner och svek utan like. Jag har, no offence, inga intentioner att finnas tillgänglig för någon av dem längre.



Jag försökte. Jag försökte, av hela mitt hjärta. Och jag kan lova, på allt som är heligt för mig, att jag aldrig har menat illa.


En sista grej bara, innan jag lämnar detta helvete för gott:
Hans "förklaring" kan vara det mest patetiska jag hört i hela mitt liv. Det är min genuina åsikt, om jag nu tillåts ha åsikter i frågan. N har ingen orsak att ljuga, hon har inget att vinna på det. Jag har inget att vinna på det. Och jag kan redan nu punktera alla konspirationsteorier som gror; jag fick reda på det absolut sist. Inte för att jag riktigt vet varför jag fick reda på det, eftersom det absolut inte har något med mig att göra, någonstans... Det heller, ska väl tilläggas.

Nu sätter jag den infamösa punkten.


Vad skönt det känns!

Om en timme är det dags att åka till G.hamn och se efter om det är någon liten est som har en smula tid över för mig, innan jag landstiger på ön där tiden står stilla.