Save the holy.

Hon skickade ett SMS idag och frågade om frierierna.

Jag har inget emot att berätta om det egentligen, det är bara det att jag inte har någon lust att han punkterar det också. Jag har ju verkligen fått lära mig hur skrupelfri han är när det kommer till att diktera ihop saker på egen hand, så jag vet inte... Även om JAG (och resten av Åland...) vet om hur det egentligen ligger till, så vill jag fan inte att han dementerar det lilla heliga jag har kvar. För det skulle han göra, inget snack om saken. Även om han låg på sin dödsbädd, skulle han antagligen förneka det... Det gjorde ont nog med "vi träffades bara lite". Jag behöver inte mer.

För även om jag aldrig vill se den förbannade jävla människospillran igen, så är frierierna något heligt för mig. Det är något slags tröst, att de åren inte var totalt slöseri med tid och energi, även om största delen var det. Det är svårt att förklara, men så är det...

Jag orkar, på fullaste allvar, inte ens tänka på den människan längre. Jag tänker hellre på någon annan.

Någon som är snäll, trygg och underbar....