Fakir-Nina.

Min mamma är fan av meditationsgrejer och saker man ska bli avslappnad av. Därför tyckte hon att det var helt logiskt att åka och köpa en spikmatta för 70 evvro igår.

Igår kväll skulle jag testa det nya uppköpet. I den lilla fakiryogapamfletten, stod det att jag skulle lägga mig med bar hud på mattan och ligga där och njuuuta i 10 minuter, så skulle jag allt se hur energifylld och lycklig jag skulle känna mig. "Ooh, sounds interesting!" tänkte jag (jag tänker på engelska ibland, för det är coolt) och kastade av mig paltorna. Mamma hade ju dessutom sagt att nog var det rätt behagligt att ligga på mattan, så jag slängde mig på den. Det tog någon sekund innan smärtan hade nått huvudet, men satansatan vad ont det gjorde! Jag mindes min mors ord, samtidigt som jag också kom ihåg att hon inte tycker det gör ont att epillera benen. Hon är alltså en stålkvinna och inget att lita på när det kommer till sådana här situationer.
Trots den löjligt överväldigande smärta jag kände när min rygg förvandlades till ett durkslag (KAN vara det skojigast ordet i det svenska språket, btw!), låg jag envist kvar. Jag rabblade gamla klyshor för att hålla modet uppe: "Det som inte dödar, det härdar!, "Värre har jag varit med om!", "Allt som gör ont är bra för själen!".

Efter 10 minuter hade smärtan avtagit en aning. Eller så hade nålarna grävt sig så djupt in i skinnet att min rygg fått för sig att de liksom bodde där. Men fakiryogapamfletten hade rätt! Jag kände mig energifylld och lycklig. För att jag äntligen skulle få stiga upp från mattjäveln.
Jag började sakta rulla upp till sittande position, scenen i "Passion of the Christ", då man ser hur piskornas krokar fastnar och sliter sönder Jesus ryggskinn, spelades upp i min hjärna.

Men jag undrar fan om jag inte är lite lugnare idag...? Jag är i alla fall lite håligare.


P.S. Det slog mig att jag, lite subtilt, nyss jämförde mig själv med Jesus.
Det var inget mer, jag bara kom på det... D.S.