Angående musik...

Nu är jag så där ordnödig igen, men det kommer ingenting vettigt...

Om inte annat, så är det jävligt underligt det där förhållandet mellan musik och människor/ställen. För om man t.ex. hört en låt så där med ena örat i affären där man köpte den där klänningen som man hade på sig när man fick ögonkontakt med han där snygga fan, så kommer jag alltid slungas tillbaka till precis samma minnessekvens varenda gång jag hör just den låten.

Som exempel kan vi ta Danny Saucedo feat. Therese "If Only You"; direkt jag ens hör introt till låten så står jag på den där skidmaskinen längst mot fönstret på Örebro Universitets gym, det är snöslask ute och klockan är snart 07:00, jag är nästan helt ensam på hela gymmet. Lite nyvaken, men ändå pigg, det doftar lite instängt svett, lite nasty men ändå tryggt på något vis.

Eller Danzel "Pump It Up"; genast tillbaka till ett svettigt, sviktande dansgolv på Viking, Gran Canaria, Playa del Inglés. Gällivare. Norrmannen. Resten. Ja fy fan, det var tider det...

Eller Gavin Degraw "Chariot": hösten för nästan två år sedan. På promenad i höstmörkret, i min gröna jacka och svarta mössa. Kände mig on top of the world. Träffade av-/på-pojkvännen hand i hand med en annan tjej. Plötsligt inte så on top of the world längre. Det är blandade känslor av den här låten, dels vill jag bara sätta mig ner och gråta, men dels känns det som att jag kan gå precis vart jag vill, hur långt jag vill, när jag vill och med eller utan vem jag vill. Väldigt konstigt.

Jason Mraz "Sleep All Day": strosar vid hamnen i vårsolen, full av liv och jävelskap, men ändå något som saknas. Kommer på mig själv med att le. Känner återigen det där som saknas. Kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är. Men det man inte har kan man väl inte må så dåligt av?

K-Maro "Sous l'Oeil de l'Ange": poolen vid hotellet i Israel. 40 grader varmt. Jag har såna där hörlurar som man trär runt öronen, får bränna av dem. Skitsnyggt. Fortfarande något som saknas, fastän allt är perfekt. Är dock lite nervös för flygbomber. Det kom inga flygbomber.

The 69 Eyes "Never Say Die": Ruisrock-08. Står framför scenen med mina vänner och dricker ur den runtgående flaskan Fisherman's Friend. Väntar lite otåligt på att den här skiten ska börja så att vi kan gå till HIM sen om 7 timmar. Skiten börjar och rockar så jäävla hårt! Har duktigt roligt, helt oplanerat. Hojlar med till alla rader som jag just snappat upp i refrängen före. Garvade åt vännerna som var skitnöjda när de fick med sina vevande armar i TV-monitorn.

Usher "Yeah": Alvas, a looong long time ago. Jag och J hade seriösa planer på att starta en nattklubb, inspirerade av videon till den här låten, med de gröna ljusstrålarna mot helt svart bakgrund. Av den här låten blir jag på en version av partyhumör som jag trodde krupit ut i ångestöknen och dött lagom runt den tiden sommaren -05 led mot sitt slut.

Joelbitar "Theme" HAHAHA!!: den här låten påminner mig endast om en enda människa och om hur sjukt, vansinnigt, infernaliskt roligt vi har haft åt allt möjligt mer eller mindre lämpligt, minns genast alla sjuka internskämt och allas trötta blickar när vi drog igång. Jag säger bara "Vivian" och "Jocke". Det KAN vara det roligaste världen någonsin kommer få vara med om i lyteskomikgenren, synd bara att ingen fattade.

Cornelis Vreewijk "Sommarkort": Dörrmannen skickade denna till mig en mörk kväll i december förra året, när jag satt och sörjde mig själv i min lilla lägenhet som kändes så ödsligt tom och kall. Tankarna går automatiskt till en solig klippa vid havet. Det är delvis en sorgsen tanke, eftersom skärgården spontant inte ger mig så bra associationer, av någon anledning. Skärgården har gjort mig illa, någongång under resan. Men när jag drömde mig bort till låten var han ju med mig, Dörrmannen, och jag behövde inte oroa mig för något.

Jag skrev förut någongång om att man borde kunna kapsla in känslor och snorta dem vid behov, men jag undrar tammetusan om inte det här med låtassociationer är lika effektivt. Jag vet inte hur andra människor funkar, men jag kan i princip manipulera mig själv att känna på ett visst sätt bara genom att lyssna på vissa låtar. Väldigt effektivt emellanåt, skulle det visa sig.