Vad fittig man kan bli....!!

Det var en insändare i en av lokaltidningarna imorse, som handlade om Ålands nöjesguide. Personen som skrivit insändaren "attackerade" innehållet och påstod att den innehåller svordomar och fyllesnack. Vilket den i och för sig gör, det säger jag ingenting om. Man måste ju förstå att den tidningen är gjord av unga, för unga, alltså är även jargongen ungdomlig. Och på Åland sups det. Vare sig man vill inse det eller ej så är det vad folk sysslar med här. Punkt.
Efter detta drog personen i fråga dock lite grovt slutsatsen att detta är orsaken till ungas ökade depression och bruk av antidepressiva.
Jag blev lite ställd av det här påståendet, faktiskt. Jag brukar inte slösa energi på vad random folk tycker och tänker om saker, om jag inte tjänar på det själv så skiter jag ganska hårt i det. Men eftersom jag själv gick på antidepressiva en gång och även har nära vänner som går/har gått på det, så känns det som någonting jag skulle kunna ta personligt. Och att dra någonslags parallell mellan att festa någon helg (nöjestidningen förespråkar, vad jag förstår, inte att man ska skaffa sig några oävna alkoholvanor...) och att som ung må så åt helvetes helvete att man behöver mediciner för att ens kunna stå upprätt, känns duktigt snedvridet. Depressioner kan komma av många saker, men knappast av att man svär eller festar en helg i månaden. Jag svär konstant och jag sväljer nog en par kalla någongång, men det var inte därför som jag behövde farmaca. Jag tror till och med att det var efter att jag slutat med det som jag började svära som jag gör nu (försöker dock sluta, men det känns så bra ibland...! Att svära, menar jag.) Om jag inte minns fel så påpekade personen i fråga att det minsann aldrig användes såna där svärord i dennes barndom. Att denne visste att det förekom, men att det tillhörde vissa människor som saknade respekt och uppfostran (eller liknande). Jag har ett litet förslag på svar här; eftersom jag fick intrycket av att denna människa kanske börjar bli lite till åren kommen, så kanske denne var i sin omtalade barndom för, ja, vad ska vi dra till med? 45-50 år sedan. För jag räknar med att personen är åtminstone 60. Jag kanske är helt ute och cyklar med det jag nu kommer hävda, eftersom jag själv är född i slutet av det bruna 80-talet, men jag vill i alla fall slå ett slag för budskapet "tiderna förändras". Det smärtar antagligen inte unga vuxnas oförstörda trumhinnor att höra könsord, svärord och annat fult längre. Härmed menar jag dock inte att det skulle vara någonting bra, tvärtom kan det anses ha gått käpprätt åt Firehall med ungdomen, eftersom vi slänger ur oss fulheter och ingen reagerar. Men inte desto mindre är det fakta. Vi gör så, vi medlemmar av den förlorade, ironiska generationen. Det är så jargongen är. Huruvida man sedan gillar det eller ej, är en annan sak, som inte hör hit. För det är så här det låter. De som sedan kastar ur sig fulheter i tid och otid med annat folk än sitt eget däremot, kan eventuellt behöva bastas upp. Men det hör inte heller hit, egentligen. För nöjesguiden i fråga vänder sig som sagt till unga, efter vad jag har förstått. Och det är nog heller inte meningen att vara en virktidning. En nöjestidning för ungdomar på Åland. Därav språket. Ungdomar som vänder sig till ungdomar. Ungdomar som gör en tidning för ungdomar som kanske tar antidepressiva preparat, men högst sannolikt har det absolut inte ens det minsta att göra med tidningens språk och något skämtsamma bild av unga på Åland. Varför skulle vi unga läsa tidningen i fråga, kanske garva lite om vartannat, om det inte är för att vi känner igen oss? Vi vet att bilden som framställs är smått karikerad, men det kommer ju även någonstans ifrån. Det kallas humor, tror jag.

Jag kan bli för jävla vansinnig på sådant här gnäll. Speciellt om det är stofiler som har fastnat i något slags eget tidsvacuum och inte riktigt hänger med i det facto att sekunder blir till minuter blir till timmar som blir till dygn, veckor, månader, år, decennier. Om någon undrar vilken insändare jag menar så finns den i den ena av två lokaltidningar. I slutet där, precis innan TV-tablåerna.